Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TILLSÄTTANDET AF RÅDET. KUNGLIOA OCH EXPEKTANSFULLMAKTER. 295
om hvem han ville välja. Undantagsvis afgåfvos ock valsedlar
skriftligen, t. ex. 1686, då Sven Moderus valdes till borgmästare
efter Jonas Nilssons död. Efter valet skulle den nya
rådsmed-lemmen presenteras för landshöfdingen, som hos regeringen
utverkade för honom nödig fullmakt och sedan vederbörligen installerade
honom i ämbetet. Däremot var landshöfdingen enligt resolution af
3/10 1675 förbjuden att inblanda sig i valet eller därvid tillvälla
sig någon myndighet förmedels egen disposition, liksom ock
borgmästare och råd numera, genom resolutioner af l/9 1664 och
10/i2 1^70, voro säkerställda för afsättning utan laga dom och
rannsakning.
Ofta tillsattes dock borgmästare utan något val genom
kungliga fullmakter, särdeles då höga vederbörande ansågo nödigt att
ackommodera staden med någon akademiskt bildad, skicklig
person, som kunde bringa nytt lif i stadsstyrelsens slentrianmässiga
gång. Trots upprepade försäkringar „att valen skulle vara fria",
hade nämligen regeringen förbehållit sig fri disposition öfver
justi-tieborgmästarämbetet, att därtill förordna den H. K. M. befinner
vara tjänligast samt till det gemena bästas befordran nyttigast.
Sålunda tillsattes t. ex. borgmästarne Kaspar Thile, Johan
Plan-tin, Johan Cröell och Johan Lifman förmedels kungliga
fullmakter.
Dessutom plägade K. M. förmedels s. k. expektansfullmakter
hugna en och annan rådman med löfte att vid första inträffande
borgmä8tarledighet få vara i tur att utan vidare val träda i den
afgångnes ställe. Sådana fullmakter ansågos dock strida emot
privilegierna och i anledning af anförd klagan resolverade t. o. m.
K. M. själf 2% 1680 att där någon utan laglig vokation på
hvarjehanda ensidig berättelse skulle någon kunglig fullmakt på
ett eller annat stadens ämbete erhålla, då ville H. K. M., på
borgmästares och råds underdåniga tillkännagifvande, sådant i
nåder ändra låta. Till hvilka’ olägenheter expektansfullmakterna
i själfva verket kunde leda, framgår däraf, att sistnämnda år, då
det egentligen fanns fem borgmästare i staden — Johan Lifman,
Hans Schmidt, Jonas Nilsson, Bartold Ruuth och Herman
Har-rius, hvilken nu ville njuta en sådan expektansfullmakt sig till
godo — ingen af dem, förutom Jonas Nilsson, kunde bevisa sig
hafva afbidat efter privilegierna laga val, och — tillägger
landshöfdingen — „därest borgmästare och råd hade fått själfva välja
borgmästare och Ruuth och Harrius afväutat den tiden, hade de
sent eller aldrig därtill blifvit nämnde eller kallade".
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
