Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
303
han hade liggande grund, menade att de båda svenska
borg-mästarne voro blott „löskarlar", hvilka gärna kunde draga
tillbaka dit, därifrån de kommit. Sekreteraren Javelinus, som gick
och drömde om en rådmansstol, ville Cröell afsätta för hans
okunnighet i finskan och hans falska protokollföring. Han hade,
enligt Cröells tanke, valt en alldeles orätt bana: han hade fuller
kunnat bli präst, men möjligen hade han varit för krakelisk
därtill.
Några år rådde det fullkomlig anarki uti rådet, helst där
ock funnos andra, som voro missnöjda med Plantin, än Cröell.
Så hände det t. ex. 1650 att icke mindre än fem rådmän på
en gång i anledning af Plantins egenmäktighet i en fråga rörande
brygger i väsen dets ordnande anhöllo om afsked, hvarvid äfven de
tvenne öfriga för tiden tjänstgörande rådmännen hotade att
lämna sina poster 1). Ehuru endast fyra af de sträjkande
rådmännen — om hvilka Plantin för öfrigt hyste den märkliga åsikten
att de utländske födde ej i samma grad kunde tvingas att
kvar-blifva i sin tjänst, som de där här födda voro — faktiskt synas
drifvit sin vilja igenom, verkade emellertid denna sträjk en
allmän förvirring i styrelsemaskineriets gång.
Cröell gaf naturligtvis sina vedersakare intet andrum utan
högg slag på slag. Eådet, som var decimeradt och sönderslitet
af tvedräkt, slutade så godt som helt och hållet att funktionera.
Ingen ville sitta i de mål, i hvilka Cröell var part. Hofrätten måste
gång på gång sända kommissioner till Viborg för att döma i
rådets inbördes tvister, och ehuru Cröell, som af sin oförsiktighet
ofta lät sig ledas till olaglig&eter, allt emellanåt pliktfälldes till
ansenliga böter, fällde han dock icke modet.
Efter att 1653 hafva besökt Stockholm återkom han ett
hufvud högre än förr, adlad med det klingande namnet
Rosen-cröell och med sin morfader biskop Juustens vapen i skölden.
Nu gick han ej mera i borgmästarbänken i kyrkan, utan tog
plats ibland adeln, och uppförde sig för öfrigt såsom om han
ansett sig kunna göra med rådet hvad han ville.
Men borgmästare och råd togo saken från en annan sida.
De menade att Rosencröell såsom adelsman alldeles icke mera
kunde vara borgmästare — ja ej ens drifva borgerlig näring.
När han således gick upp på rådhuset för att intaga sin plats,
’) R. p. 1650.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
