Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BORGERSKAPET. DET FINSKA ELEMENTET. 313
svårt att värja sig för deri tanken att de afsiktligen förbigingos.
Ty äfven bland de rådmän, som togos ur de andra
nationaliteterna, funnos sådana, hvilkas kunskaper voro tämligen minimala,
och de tyska bisittarne i rätterna torde icke sällan saknat den
kännedom af svenskan, som deras befattning fordrat.
Men värre, än det förbigående de finska borgarne rönte i
frågor rörande stadsstyrelsen, var att deras intressen äfven i
annat afseende åsidosattes. De finska borgarne i Vallén
besvärade sig ofta öfver den orättvisa dem vederfors, särdeles af
deras tyska medbröder. Så klagade t. ex. Påval Harakka 1640,
att Mårten Lehusen genom sina ränker gjort mången man fattig
och röklös i Vallen: genom hans onda tunga vore halfva Vallen
ödelagd. 1642 besvärade sig sammaledes Sven Haikoin öfver
handelsborgmästaren Schmedemans för de finska borgarne
skadliga förordningar rörande tjäruhandeln o. s. v.
Det enda område, där finnarna ännu under 1600-talet kunde
göra sig gällande, var kyrkans. Från de finska borgarsöner,
som slagit sig på studier, ledde fortsättningsvis flera ansedda
prästsläkter, som voro kringspridda i landet, sina anor, såsom
Ignatius, Nirkko, Heintzius m. fl. Det finska språket vann ock,
redan på den grund att det var pluralitetens, småningom
utbredning äfven inom de tvenne andra nationalitetsgrupperna, likasom
tvärtom mången finne, t. ex. Hans Månsson Hajain, förvärfvade
sig kunskap i tyskan och svenskan *).
»Följden af de tre språkens användande samtidigt blef att
efterhand en stom äkta viborgare uppstod, hvilka i dagligt tal
med ungefär samma lätthet begagnade dem alla. Sålunda, för
att gifva ett mycket betecknande exempel, ansåg sig
rådstugu-rätten i en ärekränkningsprocess 1650, föranledd af ett stort gräl
i salig Peter Freses hus, där för öfrigt tyskan var det vanliga
språket, skyldig att till parterna rikta den frågan om de vid
tillfället talat tyska, svenska eller finska" 2). Denna
mångspråkig-het framkallade ock i det viborgska samtalsspråket en mängd
egendomligheter, uppkomna genom blandningar af ord och
konstruktioner från det ena och andra språket, som icke förefunnos
i andra delar af landet, såsom: „kalla till gemötes", »dricka
Gesundheit", »komma laulandes på gatan", »smed på trä" »räyster
och rännor", „kläda på sig turken" o. s. v.
’) Lagus: Ur Viborgs historia, II, sid. 95.
") Lagus: Ur Viborgs historia, II, sid. 91—92.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
