Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
314 VIBORGS BLOMSTRING UNDER MERKANTILSYSTEMETS TID.
Men de genuina viborgarne skilde sig därjämte i sina ideer
och sträfvanden så mycket från de immigranter, som vunno
burskap i staden, att de oafsedt om de hörde till den ena eller
andra nationalitetsgruppen, bildade en skarp motsats mot de
senare, vare sig dessa kommo från Tyskland eller från Sverige.
Där härskade inom de äkta viborgska kretsarna en
lokalpatriotism, som förhöll sig afvärjande mot den ständiga tillströmningen
af främmande element, hvilken hotade att blifva så stark att den
icke kunde assimileras. Häraf följde en hela perioden igenom
rådande antagonism emellan de genuina viborgarne och de
„ut-ländske födde", hvilken stundom t. o. m. öfvergick till öppna
fejder. De inhemska elementen i stadens borgerskap, hvilka
under Gustaf Vasas tid redan vant sig att föra spiran i egen stad,
kunde naturligtvis icke utan motstånd vika undan för
främlingarna, och med dem förenade sig många af de infödda tyskarna,
som också kände sig tillbakasatta af nykomlingarna. Det blef
en nationalitetsstrid, men icke egentligen mellan de olika
nationalitetsgrupperna såsom sådana ’), utan fast hellre emellan de
inhemska och de utländska, oberoende af härkomsten.
Redan 1619 hade borgerskapet utverkat sig rättighet att
bland sina medlemmar utse en „ ålderman", som egde att till
magistraten framföra dess klagomål och besvär. Borgarne höllo
täta sammankomster och lära därvid icke alltid sparat på hårda
ord, då det gällde att gissla rådets egenmäktighet. Därigenom
underblåstes allt mer en upprorisk anda bland borgerskapet, så
att t. o. m. åldermannen Jochim Frese ansåg det gå för långt
och afsade sig sitt uppdrag. Ett sådant oväsen ansåg rådet
vara ett missbruk af den borgerskapet förunnade rättigheten och
införde år 1634 — såsom redan nämnts — för att göra slut på
„det ständiga bakdantandet och förtalet" en ny ordinans för
rättegångsprocessen och politiesakerna.
’) Ofta förekommo dock äfven konflikter emellan personer hörande till de
olika nationalitetsgrupperna. Då kunde där fällas uttryck sådana som: „jag vill slå
dig på tyskan", hvartill motparten svarade: „hvar du slår mig tyskan, då skall jag
slå dig på finskan igen". Från Sverige inflyttade personer särdeles handtverkare,
fingo icke sällan höra sig tituleras: „svenska skälmar", „Ruotsinkoirat" o. s. v. Det
hände ock någon gång att finska borgare blefvo uppstämda för det de „defamerat
den svenska nation". Men i de flesta fall voro dessa glåpord uttryck af ön
antagonism, som härrörde af rent personliga motiv och icke hade något med nationalitets
-striden att göra.
De genuina
viborgarne.
Deras kamp
mot de
,,utländske födde".
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
