Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
:j70 viborgs blomstring under merkantilsystemets tid.
Harrius för egen räkning allt salt, som kompaniet sändt till
Viborg, och uppdref ytterligare priset till 12 à 13 d. tunnan,
hvilket stadsboarne voro tvungna att betala, då deras eget
saltförråd tagit slut och ingen annan införsel varit. De klagade
emellertid högljudt öfver detta Harrii ^monopol" och anhöllo hos K.
M. att varda hållna vid samma saltpris som Åbo hade, nämligen
9 d. tunnan. K. M. ansåg väl kompaniet hafva öfverskridit sin
befogenhet, då det mot sitt löfte begärde högre pris i Viborg
än i Stockholm, och hänsköt frågan till kommerskollegium, men
saken blef ej bättre därmed. På 1670-talet klagas åter att
kompaniet påtvingade borgerskapet saltet för högre pris „än de eljest
det af andra hafva kunde, därest handeln vore fri".
Om regeringen med de förmåner den förunnat kompaniet
afsett att salttillförseln skulle blifva ymnigare och priset
billigare, synes den åtminstone i afseende å Viborg hafva totalt
missräknat sig. Tillgången på salt i staden var under
periodens senare hälft synbarligen mindre än förr, och i samma
proportion måste naturligtvis priset blifva högre. 1654 heter det
att, om handeln hade varit fri, hade handelsmännen, oafsedt
engelska kriget, kunnat förse staden och landet med salt för nästan
hälften billigare pris. 1661 skrefvo flera invånare i Viborg till
Per Brahe, att direktorerna för tjärukompaniet icke så mycket
salt på invånarnes betalning för tjära velat införskrifva, som
staden och landet nödvändigt konsumera. 1690 fanns i staden
icke mera än 2,000 tunnor salt. Ett skepp hade väl kommit
från Stockholm med 2,500 tunnor, men borgarne ville ej betala
det pris, som begärdes, nämligen 31 d. k. m. tunnan, hvarför
K. M. måste resolvera att viborgarne ej egde rätt att bestämma
priset, utan måste betala hvad stockholmarne begärde.
Och såsom det gått med tjär- och salthandeln, gick det ock
med tobakshandeln. Redan 1641 oktrojerades det s. k.
söderkompaniet med uteslutande rätt att importera tobak. Efter det
denna handelsgren ett par år varit fri, inrättades tio år senare
1651 „tobakskompaniet", med rättighet därjämte att inlösa all
tobak, som köpmännen i städerna innehade, äfvensom att
ombesörja minutförsäljningen. Efter ett par års frihet uppdrogos dess
rättigheter åt amerikanska kompaniet (1654—1660). Tvenne år
senare, 1662, gjordes denna handel till regale och öfverlämnades
såsom monopol åt tvenne arrendatorer, hvilka, utrustade med
ungefär samma rättigheter, som kompanierna haft, i själfva verket
blefvo ett nytt kompani (1662—1685).
[-Tobakskompanierna.-]
{+Tobakskompa-
nierna.+}
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
