Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
trakasserier för accisens skull. 387
pliktfälldes tvenne systrar, af hvilka den ena var blind, för det
de s< några rågsemlor „för att till sitt lifs uppehälle kunna
köpa sig några girsar och strömmingar". Det enda undantag, som
medgafs från de stränga förordningarna, var att de fattiga, enligt
gammal häfd, till jul fingo brygga åt sig litet öl hemma — dock
på villkor att accisen erlades. Eljes skulle enhvar gå till
brygghuset med sin brygd, förande med sig både kärl och ved.
Detta ändlösa trakasserande blef slutligen så outhärdligt
för allmänheten, att magistraten fann rådligast att hos höga
vederbörande ansöka om lindring i systemet, särdeles beträffande
ölbryggeriet. Då den nämligen förnummit, att förordningarnas
oafkortade handhafvande skedde med hushållens, i synnerhet de
fattigas stora besvär och veklagan, anhöll den 1665 hos K. M. „att
verket så till vida skulle modereras, att hvarjom och enom måtte
tillåtas till husbehof brygga spisöl 3 eller 4 tunnor, försäkrande
sig vilja med högsta flit och dageliga inkvisitioner förekomma
att icke här något underslef till accisens förringande och eljest
bryggeriets studsande föröfvas skall". Senare synas också både
ölbrygd och brännvinsbränning åter fått försiggå i hemmen, mot
accisens erläggande. Likaså synas omsider handkvarnarna, väl
dock mot kvarn tullens erläggande, fortfarande hafva lämnats till
fritt begagnande i hemmen, efter som det 1691 ånyo var fråga
om deras — sådana funnos då 69 stycken — afskaffande och
insättande i därtill afsedda rum. 1662 heter det ock, att de
bryggare och bagare, som under de förledna åren här varit
tillsatta, nu genom döden äro afgångne och att några andra icke
kommit i stället — hvilket allt häntyder på att den hårda
regimen något slappats.
Slutligen räknades till handtverkarnes klass äfven de lägre
yrkesidkarne: fiskarne, dragarne, formännen, tjäruvräkarne och
beckbrännarne. De tre förstnämnda af dessa korporationer, som
hade urgamla anor i staden, synas också undergått någon
förändring i enlighet med skråväsendets fordringar. 1640 kallas
ännu fiskarnes hufvudman med den medeltida benämningen
„notkonung", men från 1650-talets ingång går också han under
namnet „ålderman". Äfven dragarne och formännen blefvo mot
slutet af perioden hugnade med egna åldermän 1).
För dessa lägre yrken utfärdade magistraten af egen makt-
’) Under åldermannen för förmännen stodo särskilda rotmästare-
LHgre
yrkesidkare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
