Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
:j70 viborgs blomstring under merkantilsystemets tid.
område rätt ansenligt. Det utgjorde dock icke ett
sammanhängande helt. Med undantag af den invid staden liggande äldre
donationskomplexen, befunno sig de nytillkomna hemmanen spridda
öfver en väldig areal. Säiniö, Huppuis och Yläsomes lågo mer
än en mil åt sydost, Storpero halfannan mil åt öster och
Karpila öfver två mil åt väster från staden. Då denna icke heller
egde alla hemmanen i de donerade byarna, måste den njuta den
oskiftade skogen i samfällighet med de andra bygrannarna.
För sina jordegors skull råkade staden under denna tid i
en mängd rättegångar med sina grannar. Såsom vi erinra oss
hade staden i tiden genom ståthållaren Arvid Tönnessons
förvållande beröfvats en stor del af sin äldre donationsjord på
gränsen mot Maaskola och Kelkkala, och det hette, att den vid
tillfället närvarande borgmästaren lämnat i framtidens skön att söka
återvinna det förlorade. På 1650-talet öppnade också staden
mot egarne af Maaskola en process, som kom att räcka i
årtionden. Efter många uppskof och råsyner enades hvardera parten
om att såsom hufvudråpunkter erkänna: Naistenkaivo och
Rapa-kivi, men medan staden ville ha råstrecket i rät linje emellan
dessa ändråer, påstodo Maaskolaboarne en „knärå" i Joenhaara,
hvarigenom hela den omtvistade marken skulle tillfallit dem.
Den 18’u 1685 dömde häradsrätten de båda af hvardera
parten erkända hufvudråerna fasta, men stadfäste icke dess
mindre, ehuru den ogillade knärån, Maaskolaboarnes urgamla häfd
till ängarna, „enär staden ej kunnat bevisa dessa omtvistade
egor vara just desamma som den förlänte och ifrånkomna vara
skola". Lagmansrätten, till hvilken från hvardera hållet
appellerades, dömde u/9 1687 till ny syn, men tvisten drog ut i det
oändliga, tills stora ofredens stormar dränkte den liksom så
många andra sväfvande frågor i sin hvirfvel.
1672 uppstod likaså rättegång angående ägoskillnad emellan
’) Stranda härads dombok "/, och 2«/„ 1(552, "/, och "/, 1654, 7, och ’»/,,
1674, "/, 1681, ’/a 1684, »/„ 1685. Karelska lagsagans dombok ’7, 1687. — I
sammanhang härmed mft nämnas, att staden under tidernas lopp förlorat all kännedom
om hvar dess Kangasranta äng varit belägen och nu trodde sig böra söka också den
bland de under Maaskola komna egorna. 1674 påstodo några synemän, att
„Ka«-gasranta måtte vara den stora ängen nära Huppuis, emellan Ylä- och Alasäiniö äng.
som kommendant Peter Ridder innehar". Maa«kolnboame åter menade 1685, att
ängen för länge sedan uppgått i stadens mulbete. Stranda dombok 7t 1674 ooh
’"„ 1685.
Jord tvister.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
