Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4:12 VIBORGS BLOMSTRING UNDER MERKANTILSYSTEMETS TID.
1693, fortfor det hela perioden igenom. 1634 oroades staden
en vacker afton af ett infernaliskt oväsen, tillställdt af några
unga köpmän och borgare, hvilka „ropande samt med pipor och
trummors rörande, desslikes stadsfänikans flygande" drogo längs
gator och gränder, så att »ögonskenligt är till att se det hvarken
Guds eller världslig lag, mycket mindre god politi och
upprättade ordningar numera aktade blifva". 1647 åkte Johan Tesche
och Johan Vohle en natt från kl. 7 till kl. 12 genom gatorna
och ut och in från Grindport och Håkansport, »ropande och
skriande så hiskeligen, att både Gud och människor däröfver
förtörnade blifva". Martini natten 1671 gick en hel mängd
unge män, efter att ha varit på Mårtengås hos borgmästarinnan
Schmidt, grassatim och slogos på gatorna med värjor, tills de
kl. 4 på morgonen »gingo till barberaren att plåstra sina sår" *).
Trots det bullersamma i dessa nöjen, hände det stundom
att t. o. m. fruntimren ville vara med på ett hörn. 1665 åkte
befallningsman Anders Jöransson och hans dräng grassatim »med
en hop parti i deras slädor af och an ena gatan upp och andra
gatan ned". I den ena slädan sutto Henrik Havemans trolofvade
käresta och Bartold Ruuths styfdotter. De hade höljt hufvudet och
ansiktet, så att de mötande ej skulle känna igen dem. Men nu
hände det sig icke bättre, än att uppsyningsmannen mötte
sällskapet, stannade hästarna och obarmhärtigt demaskerade
jungfrurna. Till all lycka kommo med det samma Henrik Haveman
och Hans Ruuth tillstädes och ledsagade fruntimren hem.
Följande dag emottog uppsyningsmannen ett så lydande bref: „Bitte
dienstlich er thue mir die Freundschaft und sagess zu keinen
dass die Jungfern gestern abend damit waren, wie der junge
festgenommen ward, den es qvadhe nachrede giebt. Sie bitten
selber fleissig darumb. Soll ihm gern wieder zu diensten sein.
Gegrusset und Gott empfohlen. Vom haus d. 6 Martii anno 1665
Hindrich Haveman" 2).
Dneiier. Lika vanliga som grassatimåkningarna voro duellerna. Bru-
ket att gå med värja var så vanligt, att — trots upprepade
förbud — både köpmän och handtverkare, ja t. o. m. djäknar
och gesäller, ständigt sågos med sina „stekametzer" vid sidan.
Vid minsta förnärmelse följde utmaning. 1635 utmanade en
’) ii. p. 7,„ 1071.
’) R. p. ’•/, 1005.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
