Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
453
åtföljande exercis eller en ärebevisning åt landshöfdingen eller
någon hög „riksens herre". Högsta cheferna kallades ännu
såsom i den gamla goda Vasatiden stadskaptener — såsom sådana
fungerade under perioden: Jockim och Peter Frese, Hans Schlegel,
Johan Vogel, Johan Tesche, Antoni Priem m. fl. —; och vid de årliga
mötena utsågos de öfriga officerarne: löjtnanterna, fänrikarna,
rustmästarne o. s. v. Årliga mönstringar och exerciser
verkställdes fortfarande, „såsom i denna gränsestad alltid brukligt
varit", antingen på torget eller på slottet, i landshöfdingens
närvaro. Så tillvida var visserligen allt som förr.
Men en uppmärksam åskådare hade helt visst kunnat lägga
märke till huru den krigiska anda, som kännetecknat fäderna,
så småningom aftog hos sönerna. Den nya generationen, som
aldrig behöft lukta krut eller se fienden i hvitögat, tog
merendels hela krigsbestyret på lek, var motsträfvigt mot hvarje
disciplin och slutade med att förakta hela kårinstitutionen. Ehuru
hvarje uteblifvande från »uppmarschen" straffades med hårda
böter, höll man sig dock gärna undan, förebärande än
„tredjedags-skälfvan", än en böld i handen, som omöjliggjorde bärandet af
äfven den minsta bardisan, o. s. v. 1639, då borgarkåren
sammankallades för att hylla Bengt Oxenstjerna, saknades vid
mönsterbordet icke mindre än 66 borgare *). 1645 lyste åter en
hel mängd med sin frånvaro, och då man frågade efter orsaken
därtill, framgick nogsamt, att krigstjänsten ingalunda mera togs
såsom en hederssak. Peter skräddare sade, att „det förtröt
honom att gå upp, medan en part andra sig eximera och göra
spott af dem som uppmarschera", och Antoni Borchardt
förklarade, att han skämdes att stå i ledet, „emedan främmande folk
le åt dem för den oordning, som råder, i det den ena går med
käpp, den andra med bila, den tredje med hillebard" 2). 1665
voro åter en mängd borgare anklagade för förfallolöst
uteblifvande från exercisen, bland andra Valentin Betge, som öppet
gaf uttryck åt sitt förakt för den dåliga ordning och disciplin,
som rådde i kåren: han visste ej en gång, hvem som var hans
kapten, fänrik eller korpral.
Slutligen torde ock partistriderna hafva menligt inverkat på
både andan och ordningen i kåren, inom hvilken än det ena än det
’) R. p. »/„ 1039.
’) R. P- 7h 1645.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
