Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4:12 VIBORGS BLOMSTRING UNDER MERKANTILSYSTEMETS TID.
andra partiet förde spiran. Medan „folkmannen" Johan Vogel
var stadskapten, synes en mängd handtverkare och lägre borgare
hafva befordrats till höga poster inom kåren. Men när sedan Antoni
Priem blifvit chef, blefvo de åter degraderade, hvilket
naturligtvis väckte mycken ovilja hos dem och deras vänner. 1692
antecknades talrika absentier, hvarvid en uppgaf såsom orsak
till sitt uteblifvande, att han ej vidare ville hafva något med
kåren att skaffa, enär han från major blifvit degraderad till en
lägre officiant, en annan likaså, emedan han, som förut fört
fanan, nu fått hålla till godo med en simpel rustmästarbefattning
o. s. v. 2). Om bristande solidaritetskänsla och uppfattning af
kårens rätta betydelse vittnade slutligen också de skandalösa
uppträden, vid hvilka stadsfanan och stadstrumman,
symbolerna för borgerskapets militära ära, vanhelgades, i det den förra
en gång bars kring gatorna i spetsen för ett upproriskt
grassatim tåg, den senare åter nattetid bortfördes ur kortegardiet till
en enskild borgares hus, hvarest med densamma „tornerades" vid
ett festligt gelag.
Under sådana förhållanden kunde borgarne ej mer såsom
krigare vara synnerligen att räkna på.
För sina försummelser så i det ena som det andra
afseendet skulle emellertid — såsom vi redan antydde — kronan och
borgerskapet få hårdt plikta. Man hade för mycket vant sig
vid att underskatta fiendens makt och lita på fredens
beständighet, för att man icke en gång skulle få sota för sin
förblin-delse. Ty Viborg var fortfarande, trots allt. rikets starkaste
värn mot öster, i bredd med hvilket Nyen och Nöteborg föga
betydde. Af dess motståndskraft berodde ännu på 1600-talet,
likasom under medeltiden, Finlands säkerhet. Att glömma detta
var ett oförlåtligt misstag, som snart nog skulle hämna sig.
Redan om våren 1656 väcktes man helt plötsligt nr sin
säkerhetssömn. Den ryska „rupturen" kom som en blixt från
klar himmel, ty ingen hade här tänkt på krig, intet var
förberedt, intet i ordning. Till råga på olyckan hade landshöfdingen
Stålarm just aflidit, och ingen fanns, som på sitt ansvar hade
kunnat taga de första försvarsanstalterna. „Viborgs stad tog
förskräckelsen till sig", all handel och vandel stockades och
mången tänkte redan på att lämna hem och härd. Generalguver-
R. p. "U 1092.
Krigets ntbrott
165G.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
