Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
558
ryska tiden.
Redan ett par år efter fredsslutet, 1723, hade en deputation
varit affärdad till Moskva i detta syfte. Men måhända hade
frågan då på ryskt håll ansetts för tidigt väckt, enär de deputerade
fingo återvända med oförrättadt ärende. Men i januari 1730
sändes ånyo de ofvannämnda deputerade, Dykänder och Pülse,
till Moskva för att anhålla om privilegiernas konfirmation och
„löfte om allt godt, som skulle vara staden nyttigt". Men det
var ingalunda lätt att i Moskva få sakerna i gång i de höga
styrelseverken. Ännu i september voro de deputerade där, utan
att hafva kunnat något synnerligt uträtta. De begingo dessutom
den oförlåtliga fauten att lysa genom sin frånvaro vid en hög
sorgefest, som under deras därvaro begicks i ryssarnas heliga
stad, och råkade slutligen i öppen strid med hvarandra rörande
själfva ansökningen. Pülse ville nämligen befria borgerskapet
från kontributionen till magistratens underhåll, hvilket Dykänder
ej ville gå in uppå. Slutet blef att Pülse h. o. h. från
ansök-ningsvärfvet utestängde Dykänder, som enligt hans förmenande
»gick piano och hade sina egna sällskaper, af hvilka ingen nytta
var". Under sådana förhållanden var det klart att deputationen,
som redan kostat staden 1,200 rubel, var alldeles förfelad.
För att rädda situationen sände staden nu den nye
energiske borgmästaren Reinecke skyndsamt till Moskva i februari
1731. Efter att ha expedierat de förra deputerade hem, tog
han verket i egna händer. Men under hans frånvaro från
Viborg reste motpartiet hufvudet. Genom att pockande begära
för mycket1), sade man, äfventyrade Reinecke hela ansökningens
framgång. Dessutom beskyllde mau honom för att onödigtvis
draga ut på tiden och lefva alltför flott på stadens bekostnad.
Han lade sig till kostbara dräkter, höll sig med spann och lakejer
och förslösade stora summor på gästabud 2). Reinecke å sin sida
klagade åter, att han af staden försågs med så litet penningar,
att han en gång måste pantsätta sitt ur för att slå sig igenom.
Det värsta var dock, att han på tio månader icke kommit stort
längre med ansökningen än Pülse och Dykänder. Hans mot-
’) Reinecke ansåg de gamla privilegierna föråldrade och delvis „inapplikabla",
hvarför han ville ha nya.
*) J. C. 30 — ,,Ks ist. wahr Kutsehen lind Pferde zu halten kostet Geld, oin
Gallakleid iniistc auch da soijn, und damit. allés naeh der Mode eingerichtet so
mustc einc Peruqve, item seidene Striimpfe und Hut die Parade vollcnkommcn
maehen".
Ansökningarna
om
privilegiernas konfirmation.
Dykanders och
PHlses
ansökning 1730.
Keineckes
ansökning 1731.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
