Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
568
ryska tiden.
ryska handlingarna o. s. v. Krompein pretenderade t. o. m.
1734 att själfva Reinecke „såsom en samvetsgrann och trogen
patriot borde låta sig angeläget vara att lära sig ryska språket,
så att han ej ådroge staden kostnader genom en translator". En
sådan måste dock slutligen antagas för 100 rubels lön, men då
t. o. m. 200 rubel varit för litet för att i längden binda någon
vid den sysslan, förenades snart åter translators- och
rådmansbefattningarna i Sandheims person *). Sålunda stannade i regel
också detta arbete fortsättningsvis rådmännen till last, hvilka
knappt hunno med sina vanliga göromål.
K»mn*rer»tten. Någon lindring i arbetsbördan fick rådet såsom rådsturätt
betraktadt, då den sedan svenska tiden i glömska råkade
käin-närsrötten ånyo upplifvades 17B3. En mängd små mål föll
nu bort, hvarjämte kämnärspreses, som enligt 1694 års stat skulle
vara sjätte rådman, i nödfall kunde engageras vid magistraten.
Men härmed var dock föga vunnet, ty äfven kämnärspreses hade
fullt upp med arbete och var sällan ledig att sitta i rådet.
Äfven de af magistraten dependerande stadsbetjäntes antal
var otillräckligt. Stadssekreteraren, som vanligen därjämte
fungerade som rådman, hade sällan någon notarie till biträde.
Stads-fiskalen, som först 1726 ansågs vara „nödig, såsom alltid
brukligt är", måste därjämte sköta torguppsyningsmanstjänsten.
Stadsfogden var därjämte — stadens vaktmästare, och kassören
om-händerhade såväl stadens som borgerskapets enskilda kassa.
Stadstjänare funnos endast fyra mot sex under svenska tiden.
Magistrntsviiien. Medan sålunda rådet var svagt, tillskansade sig borgerskapet
en mängd rättigheter, som det icke haft under svenska tiden,
t. ex. delaktighet i rådsvalen. Vi hafva redan nämnt, huru det
1730, efter Lippii afgång, stödjande sig på kongl, förordningen
af &/12 1693, yrkade på att detsamma måtte medgifvas „dess
vanliga otvungna val efter pluralitet". Förgäfves försökte
magistraten på grund af sitt privilegium af 3/3 1654 häfda sin
rättighet att ensam tillsätta den nya borgmästaren. Det
Schuva-loffska kansliet, liberalt i allt, biföll borgerskapets framställning,
helst man bibragt detsamma den föreställningen, att så tillgått redan
i svenska tiden. Men med borgerskapet förstods ännu blott de
handlande eller köpmansståndet, som dåförtiden ensamt bidrog
till stadskassan 2).
’) Kön: Bandhcim Hynas Coupert och Handschc varit translatorer.
’) J. <J. 4.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
