Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
magistraten och justitiekollegiet.
571
krut spränga hela Hüppertska huset i luften. Då sistnämnda år,
enligt rättens utslag, auktion skulle verkställas hos Sesemann,
hvilken häftade för gäld till samma Hüppert, inhiberade
guverne-mentskansliet, på den förres anhållan, hela auktionen och sände
guvernörens adjutant jämte några officerare att hindra
fösälj-ningen 1).
Kom slutligen till dessa svårigheter det stora interregnum,
då staden totalt saknade öfverrätt. Inga vad från rådstufvurät-.
ten kunde ega rum, inga rådstufvurättens utslag heller vinna
behörig fastställelse. Man försökte väl särskilda gånger sända
målen till justitiekollegiet, men detta, som ej hade sig officiellt
uppdragna de viborgska sakerna, återsände dem städse orörda.
Sålunda kunde t. ex. exekutionen på en brottsling, som i Viborg
blifvit dömd till döden, bringas i verkställighet först efter sex
års förlopp, då staden omsider blifvit underställd nyssnämnda
kollegium2). I följd af bristen på öfverinstans hade således i
detta fall straffet blifvit ökadt med sex års fängelse.
Till kollegiet skulle alla handlingar insändas på tyska; men
af enskilda personer kunde sådana ock emottagas på andra språk,
äfven på finska, såsom t. ex. skedde med den viborgska
källar-betjänten Kiiskis supplik år 1775. På huru osäker fot emellertid
justitievä8endet fortfarande stod, bevisas däraf, att magistraten
ofta i tvetydiga fall nödgades fråga kollegiet, huru den borde
förfara. Kollegiet, som ofta var lika okunnigt som rådsherrarna
i Viborg, vände sig då till rätterna i Narva, Reval o. s. v. med
begäran om upplysning, huru där i slika fall förfors. Stundom
tyckte kollegiet ock att magistratens frågvishet gick för långt
och afvisade den med stränghet. Då magistraten t. ex. 1749
ville veta om landthandelsfrågor skulle afdömas af stads- eller
landsdomstol, genmälde kollegiet, att det ej är skyldigt att gifva
svar på sådana frågor och att dess uppgift är en helt annan än
att meddela undervisning i juridik3).
Medan — såsom vi i det föregående skildrat — rådet både
såsom magistrat och rådstufvurätt saknade nödig auktoritet och
därför både administrationen och justitien lågo — såsom det
hette — „in den letzten Zügen", höjde en ny institution på huf-
’) J. C. 1051.
») J. C. 36.
’) J. C. 454.
37
Magistratens
fGrhåliande till
juatiüokollegiet.
„Do Mdsta".
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
