Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE SVENSKA OCH FINSKA ELEMENTEN. 585
Ruuthska, hade efter 1710 ej vidare några manliga representanter
i staden. Inom de öfriga mera betydande släkterna af
svenskfinsk härkomst, vann tyska språket alltmera inträde, äfven inom
de under perioden nytillkomna, såsom Alopæus, Alfthan, Fabritius,
Borenius, Melart m. fl. 1760 säger Hülphers: „här i staden
är väl svenska språket modersmålet, men torde med tiden förfalla,
emedan tyskan nog allmänt brukas".
Det svenska elementet skulle än snabbare skjutits undan,
om icke också det erhållit nya tillskott genom inflyttningar från
svenska Finland. Den efter Nystadska freden kännbara bristen
på kunnigt folk inom administration och kyrkan gjorde att redan
tidigt finnar från andra sidan gränsen talrikt engagerades såsom
tjänstemän i den viborgska provinsen. För att blott tala om
staden Viborg voro t. ex. kämnerspreses Boström och
borgmästaren Kuhlberg sådana immigranter. Då dessa immigranter
emellertid ofta endast på pass vistades i Viborg, utan att ordentligen
hafva tagit flyttningsbetyg från sin hemort, hände det stundom
att de midt under sin tjänstgöring blefvo reklamerade såsom
öfverlöpare, såsom det t. ex. gick med fiskalen Hardin. Senare
förbjöd ryska regeringen helt och hållet att till tjänster befordra
präster, som voro hemma från svenska Finland, och betraktade
med en viss afvoghet svenskarne öfver hufvud. Under sådana
förhållanden var det naturligt att det svenska folkelementet
alltmera förlorade i betydelse, äfvensom att begagnandet af det
svenska språket alltmer inskränktes. Dock torde Friccii 1812
fällda yttrande att „hela den nuvarande generationen är okunnig
i svenska språket" innehållit en icke ringa öfverdrift *).
Hvad slutligen det finska elementet angår, synes det,
oaktadt fortfarande det talrikaste, helt och hållet förlorat all
betydelse i bredd med det härskande tyska. Bland de emot
periodens slut enligt „Bürgerbuch", i gillena iuskrifna borgarne, fanns
ingen enda med finskt namn i första gillet, endast en, Gustaf
Rongain — en kortare tid — i det andra samt tveune i det
tredje, Myyryläinen och Sahanen. Däremot voro finnarne
talrikast representerade bland stadens formän, dragare och
arbetskarlar. Af dessa buro flera namn, som voro bland de äldsta i
staden: Waittinen, Löppönen, Rouhiainen, Toiviain m. fl.
’) Åtminstone torde svenska allmänt talats bland de inhemska handtverkarne.
Enligt „Bürgerbuch" voro af stadens dåvarande handtverkare kopparslagaren Lydecken
hemma från Willmanstrand, bokbindaren Wallenberg från Åbo, urmakar Elfström
från Westmanland, garfvaren Silfverdufva från Borgå.
Det finska
elo-mentet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
