Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
606
RYSKA TIDEN.
af de s. k. „skattegillena", i hvilka hvarje borgare egde låta
inskrifva sig under angifvande af ett visst kapital, af hvilket
skulle skattas 1 procent till kronan. Minimikapitalet utgjorde
i l:sta gillet 10,000, i 2:dra 5,000 och i 3:dje 1,000 rubel.
Till tredje klassen hörde handtverkare, fördelade i skrån om
fem mästare. Fjärde klassen slutligen omfattade alla de s. k.
^Beisassen", till hvilka räknades formän, dragare, arbetare eller
„meschaniner" o. s. v., hvilka kunde ega gård, men ej voro
inskrifna i gillena. Då det i Viborg endast undantagsvis hände
att utländska „gäster", t. ex. tysken Herzog och italienaren
Motti, eller s. k. „nahmhafte Bürger", af minst 50,000 rubels
kapital, t. ex. Mahs och Avram Stroganov, läto inskrifva sig i
staden, funnos för dessa slag af borgare ej, såsom stadsordningen
föreskref, särskilda klasser inrättade, utan hänfördes de utan
vidare till resp. gillen.
Utom den förut omtalade valrätten hade klasserna, särdeles
skattegillena, särskilda rättigheter. En „nahmhaffcer Bürger" hade
t. ex. rätt att åka med fyrspann. Första gillets köpmän, som
fingo syssla med utrikeshandel och industri, hade rätt att åka
med trespann och i täckt vagn, andra gillets däremot —
hvilkas rörelse inskränktes till inrikes affärer — blott i öppen vagn.
Tredje gillets köpmän slutligen, som egde idka blott kram- och
minuthandel, fingo begagna endast en häst och kalesch. De
två första gillenas medlemmar voro därjämte befriade från
kroppsstraff.
De litegna Utom det fria borgerskapet stodo slutligen de lif egna, hvilka
nu, med de ryska sedernas inträngande, blefvo rätt talrika också
i Viborg. Äfven rent viborgska familjer kommo småningom i
besittning af sådana och behandlade dem efter ryskt sätt. De
betraktades såsom innehafvarens fullkomliga egendom, kunde
säljas och förpantas efter behag och blefvo ofta vid minsta
förseelse pryglade med „padogger". 1791 skänkte postmästarinnan
Zagel sin lifegna tjänarinna Akulina Petrova, som värderades till
20 rubel, åt sin dotter, ingeniörlöjtnantskan Kuhlman. 1787
sökte rådman Wulffert civiltribunalets stadfästelse på en
transaktion, hvarigenom han af hofrådet v. Tiesenhausen för en skuld
af 100 rubel bekommit i pant dennes lifegne karl, Medi Jani
Hans. Stundom förekommo ock frigifningar af lifegna. 1787
frigaf t. ex. guvernörskan Engelhardt sin lifegna Alexei
Timo-fejeff, „så att hon eller hennes arfvingar ej mera ha på honom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
