Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
632
RYSKA TIDEN.
köpmän höllo nu 4 eller 5 krogar. De importerade från Livland eller
köpte af bönderna ofantliga kvantiteter brännvin för 16 kop.
kannan och sålde det sedan för 32 kop. Nu ingingo till
kollegiet nya suppliker och besvär såväl af handtverkarne, som af
de mindre bemedlade köpmännen och fattiga änkorna, hvilka
yrkade på de rikas uteslutande från en rättighet, som
uttryckligen blifvit endast de medellösa förunnad. Den 2/9 1765
antydde justitiekollegiet genom en ny ukas allvarligen vederbörande
att ställa saken till rätta och aflägsna orsakerna till missnöjet’).
Denna ukas åstadkom visserligen en omställning af
krögeri-förhållandena. 1771 fördelades hela krögeriet, som skulle få
idkas i 176 „krogar", emellan inalles 87 personer, sålunda att 34
rika skulle få hålla enhvar en krog i själfva staden, 23
personer, som besutto en medelstor förmögenhet, trenne sådana, en
i staden och två i förstäderna, samt 16 medellösare fyra, af
hvilka en i staden och tre i förstäderna. Dessutom skulle 14
dels handtverkare, dels andra mindre bemedlade få, ej såsom en
rättighet, utan såsom ett beneficium, hålla en eller ett par krogar 2).
Men denna repartisation var ingalunda de missnöjda i lag. De
yrkade fortfarande på att sågegarne och utrikeshandlandena,
d. v. s. de två första kategorierna, helt och hållet skulle
förbjudas utskänkning. Justitiekollegiet resolverade ännu en gång
:i0/7 1773 att saken skulle blifva vid det, som stadgats i
dirigerande senatens ukas af 20/12 1743 samt i dess egna ukaser
af 17/6 1748 och 2/9 1765, nämligen att de förmögna ej skulle
hafva någon del i krögerinäringen såsom varande de fattiga
förbehållen, hvarför ej heller 1771 års repartisering kunde gillas.
För att nu en gång för alla få den trassliga härfvan löst
och göra en ända på de eviga besvären föreslogo stadsäldste
’) J. C. 1185 och 1943. — Brännvinet antingen tillverkade invänarne själfva
eller köpte det af bönderna, eller också importerade de det från Livland. Att
brännvinsbränningen på något sätt varit inskränkt till visst tunntal eller begränsadt
till vissa tider af året, därom finnas inga underrättelser, hvarför troligt är att dou
varit absolut fri. — Afgiften, som invånarne betalte för denna näring, bestod i
accis-och pannstämplingspengar för en tunna spannmål 72 kop., för en tunna malt 30
kop. och för ett ankare mjöd 15 kop. För det ifrån landet inhämtade brännvinet
skulle — såsom ofvan nämndes — erläggas i accis och tullafgift. 4 kop. för kannan.
Men af handtverkarne fordrade magistraten dubbel accis, hvaröfver de högeligen
klagade. Bryggning af öl idkades, såsom hörande till krögeriet, i regel af samma
personer, som sysslade med brännvinsbränning.
*) J. C. 1913. — Enligt förordnande af guvernementskansliet af 1774 skulle
ingen 1’å hålla krog på närmare afstånd än 3 verst frän staden.
[-KrCgflrikom-paniot.-]
{+KrCgflrikom-
paniot.+}
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
