Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
"C 642
RYSKA TIDEN.
tamas. I stället för att „ämbetsherrenu, som öfvervakade
handt-verkslifvet, härtills varit en magistratsperson, fingo nu
handtverkarne själfva ur sin midt utse en sådan, hvilken också var
berättigad att närvara vid fyramannarådets sammanträden 1). D&
emellertid ämbetena icke heller nu egde fullt antal mästare, måste
åter adjunktion tillgripas 2).
Enligt „Bilrgerbucha funnos 1787—1793 i Viborg 36
„zunft-mäS8ige(l och dessutom 6 à 7 icke skråmässiga mästare, inalles
således 42 à 43 mästare. Talrikast representerade voro, förutom
ofvannämnda skrån: perukmakare och guldsmeder, af hvardera 3,
gördelmakare, kopparslagare, smeder, sadelmakare, svarfvare och
bagare, af hvart slag 2. Däremot fanns det endast en urmakare,
hattmakare, bokbindare, glasmästare, garfvare, sämskmakare,
lin-väfvare, tenngjutare och skomakare. Att dock yrkesmännens
antal under denna tid var i nedåtgående, finna vi däraf, att det
1798 i staden räknades blott 38 mästare, däraf 6 „gäster",
hvarjämte gesällernas antal minskats från 30 år 1784 till 25 år
1798, äfvensom lärlingarnes under samma tid från 34 till 11.
Totalsiffran för handtverksståndet visar således också den under
denna för staden ödesdigra tid ett nedgående från 107 till 74.
Efter ståthållarskapets afskaffande bibehölls stadsordningen,
som, oaktadt också den förutsatte förekomsten af ämbetsskrån, likväl
tillät hvar och en, oafsedt om han var i ämbete inskrifven eller ej,
att förtjäna sitt uppehälle bäst han ville. Inga s. k.
„bönhas-jagningar" fingo mera ega rum, hvaröfver de skråmässiga
handtverkarne bittert klagade, och dirigerande senaten befallde 22/s
’) Sådana „ämbetsöfverhufvuden" voro tenngjutaren Samuel Hakert,
hattmakaren Peter Pryssman och linväfvaren Joh. Gottlieb Mittlæger.
’) Så — för att taga snickarskrået till exempel — sammanträdde 1790 inför
dess „öppna låda", då det var fulltaligt, följande medlemmar: ämbetsöfvcrhufvudet
Pryssman, åldermannen Stoffert, bisittaren Stolpe, „Mitmeister" Nyström,
„ungmästa-rena" Schwartz och Strandberg, samt i egenskap af „Gehülfen" skomakaren Unholz,
garfvaren Metzner eller bagaren Krupkc. — Också gesällerna af detta vrke
sammanträdde kring gesällådan, till hvilken nyckeln innehades af „altgesällen". Då mot
slutet af perioden altgesällen Lindström lämnat lådan till skräddaren Schröder,
yrkade de öfriga gesällerna, att lådan skulle hållas inom ämbetet och förvaras hos
dess lådmästare Sundman, hvarjämte gesällen Nokelin utsågs till altgesäll i stället
för Lindström. Detta gaf anledning till långvariga tvister inom skrået (1804). —
Gesällådan stod ej under uppsikt af altgesällen, som endast hade nycklarna, utan
af skråets särskilda s. k. „Ladenmeister". Tvenne mästare skulle närvara vid
gesällernas sammanträden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
