Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
"C 650
RYSKA TIDEN.
lighetsmark äfvensom Albrechtsö, mot gifvet vederlag &t
innehafvare. Men n&got slut följde ej heller p& detta förslag, och
då ingen säker rå mot grannarna uppgicks, förblefvo
egorätte-förhållandena på denna sidan om staden perioden till ända lika
osäkra som de varit.
Boikapntock. Af ofvanstående öfverblick på Viborgs egendomshistoria
under 1700-talet framgår således, att staden icke, förutom under
tiden 1746—1759, då den arrenderade Slottsholmen, och efter år
1783, då den återvunnit Tikannurmi ängar, icke haft något eget
mulbete alls. Borgarnes boskap måste därför ständigt gå på
hyrda betesmarker, hvilket var ett svårt onus för boskapsskötseln,
som i anledning däraf starkt aftog 1). Vid medlet af 1600-talet,
då staden haft 3,500 invånare, hade där funnits 440 kor, 330
hästar och 130 svinkreatur. Hundra år senare, 1757, då den
torde räknat högst 2,000 invånare, funnos där ej mera än 160 kor,
195 hästar och 50 svin. Endast hästarne hade således minskats
ungefär i proportion med befolkningen, då däremot de andra
boskapsslageu utvisa en vida starkare reduktion än man af det
minskade invånarantalet skulle förutsätta. Och dock heter det
uttryckligen, att „boskapen sagda år var talrikare än vanligt,
emedan man haft tillfälle att förpakta bete". Vid denna siffra
torde boskapsstocken sedan hållit sig perioden till ända, oafsedt
att befolkningen senare något ökades.
Något åkerbruk förekom alls icke. ^Borgarne härstädes"
— heter det — „ega inga åkrar inom stadens område".
Enskildas kryddgårdar utarrenderades åt trädgårdskarlar, hvilka
försågo staden om sommaren med grönsaker, rötter och andra
kryddgårdsväxter. En stor del af det ringa territorium staden
egde hade dessutom utan magistratens lof och minne intagits
af enskilda personer, särdeles ryssar, hvilka odlade dem för
egen räkning, utan erläggande af någon ränta. Stadsfiskalen J.
Borenius yrkade därför 1801 på alla dessa olagligen
inhägnade markers återtagande, hvilket ock till en del torde skett.
Slutligen var ock fisket numera alldeles obetydligt såsom
stadsnäring betraktadt. Dessutom gjorde ryssarne stadens fiskare
stort intrång genom att olofligen fiska i dess fiskevatten2).
’) 1753 måste staden hyra betesplatser för 10 kop. pr ko, på andra sidan
Karelska, d. v. s. Papula bryggan.
*) Stranda dombok 1751. — 1753 hade magistraten slagit under sig Sittasaari
holme med därom kring liggande vatten „såsom liggande under stadens territorio".
Men Juttila, Tikka, Laiharanta och Påk kanen hemman bestredo densamma dess
eganderätt och holmén torde utan vidare från dömts staden. (Stranda dombok 1753).
[-Trtdg&rdsod-ling.-]
{+Trtdg&rdsod-
ling.+}
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
