Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
651
Af ofvanstående öfverblick på stadens näringar framgår, att
de i allmänhet voro mindre lönande än under svenska tiden. I
följd häraf blefvo ock de onera borgerskapet hade att utgöra
såväl till staden som till kronan mera tyngande än förut. Under
svenska tiden hade stadens utgifter — såsom vi erinra oss —
för det mesta bestridts med inkomster, som blifvit densamma
donerade antingen i form af pålagor på handel och rörelse eller
ock såsom räntor af jorden. Endast „markgelden" eller „lilla
kontributionen" hade utgått genom direkt beskattning af
borgerskapet. På sådana inkomster ’) grundade sig ock stadens sista
under svenska tiden öfverhetligt fastställda utgiftsstat, den af
år 1694, som — enligt hvad vi förut nämnt — lydde på
3,363 d. s. m., hvilket i ryskt mynt skulle motsvarat omkring
1,076 rubel.
Denna knappa, af den hushållsaktige Karl XI medgifna
budget skulle — äfven om de i densamma förutsatta inkomsterna
kunnat indrifvas — numera i anseende till penningens under
tiden sjunkna värde omöjligen hafva räckt till för bestridandet
af tjänstemännens löner och bekostandet af de nödvändiga
deputationerna. Men de flesta af dessa inkomster kunde dessvärre,
efter det stadens privilegier förlorat sin gällande kraft, alls icke
indrifvas. Då på 1720-talet en viss ordning åter etablerades
i de kommunala förhållandena, funnos, förutom
burskapspennin-garna, knappt andra inkomster kvar än mätarepenningarna,
lastpenningarna, vedhandelsvinsten och vräkarepenningarna,
alltsammans belöpande sig endast till omkring 250 rubel. Med denna
summa kom man icke långt, och borgerskapet stretade emot att
låta taxera sig för någon som helst kontribution.
För att under sådana förhållanden anskaffa medel till de
allra nödvändigaste utgifterna öfverenskommo köpmännen 1725
att frivilligt sammanskjuta hvad som behöfdes, hvar och en i
proportion till sin handel. Det lägre folket ansågs ock böra af
sina inkomster bidraga med en procent, men i anseende till dess
’) Dessa inkomster utgjordes enligt 1694 års stat af följande poster: mätare-,
last-, bro- och hamn- samt ballastpenningar, vinst af vedhandeln, vågarrende,
Lappstrands våg- och hamnpenningar, accisen och bakugnspenningar, vräkarepenningar,
källarfriheten, tomtören från Vallen och Siikaniemi, bod rumspenningar, friskilling,
burskapepenningar, sakören, „markgeldcn" eller „lilla kontribution" och 6 ’/»<
mantals ödeshemman8räntor. 1702 hade dessa poster inbragt inalles omkring 3,880
d. s. m., hvaraf kontributionen icke fullt 500 d. s. in.
42
Stadens drätsel
tära 1784.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
