Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
"C 860
RYSKA TIDEN.
1774 var inkvarteringslasten „för denna lilla stad mycket
tryckande och icke i någon proportion till dess krafter".
Till en början utgjordes detta onus in natura, d. v. s.
borgarne fingo i sina hus upplåta kvarter med värme och ljus åt
officerarne, och, förr än det fanns tillräckligt kaserner, äfven åt
en del soldater. Vi hafva redan nämnt, huru efter eröfringen,
då inkvarteringsaffärerna ännu lågo i militärbefälets händer,
officerarne, följande kommendanten Tschernischeffs exempel, utan
vidare togo sig kvarter, hvar de för godt funno. „En allmänt
stadskunnig sanning är att före och under de år det
Frem-ling8ka huset innehades såsom kvarter af öfverkommendanterna,
såväl herrar öfverkommendanter som alla öfverofficerare själfva
utvalde åt sig kvarter, ty omöjligen skulle den dåvarande
magistraten kunnat fördela kvarteren så „irreguliert och mot all
ordning" — säger magistraten i en inlaga 1764 till justitiekollegiet.
Följande året intygade ock Detlof Hunnius: „att i de tiderna
de bästa husen blefvo intagna af kommendanterna och
generalspersoner, hvilket så mycket mindre kunde förhindras af
magistraten, som den ej hade makt att detsamma förekomma, utan
fast mer fick lof att låta sig allt behaga".
Denna militärpersonernas egenhandsrätt, för hvilken skäl
kunnat finnas under krigstiderna 1710—1721, hade således
ut-öfvats äfven efter det de kommunala förhållandena återställts
och inkvarteringsaffärerna öfverlämnats åt magistraten. Ja - —
den utöfvades icke sällan till och med ännu långt efter det
stadens privilegier blifvit konfirmerade. Vi hafva redan nämnt,
huru det gick med David Sesemann och borgmästar Jænisch,
och vilja blott tillägga, att också borgmästaren Reinecke en gång
på order af general Rumjantsoff „delogerades" från sin lokal,
så att han måste taga sin tillflykt till rådhusets öfra våning,
hvarest han sedan synes bott så länge han var uti Viborg.
Ännu så sent som 1797 blef perukmakaren Ertmanns hus
egenmäktigt intaget af en löjtnant Sokoloff.
Men trots allt detta var likväl ända sedan 1722, då de
borgerliga myndigheterna åter börjat funktionera, magistraten de
facto uppdragen att sköta om inkvarteringsväsendet.
Borgmästaren biträdd af en rådman, „kvartersrådmannen" eller
„kvarters-herren", äfvensom af stadsäldste, fördelade kvarteren, efter det
han af öfverkommendanten mottagit förteckning öfver de mili-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
