Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN TYSKA FÖRSAMLINGEN.
683
annan strid uppstod likaså 1758 med anledning af magistratens
beslut, att handtverkarne ej skulle, i likhet med köpmännen,
få lösa sig från kringgåendet med kyrkhåfven, hvilket för dem
kändes så mycket mera kränkande, som de nu måste gå efter
klockaren, hvilken köpmännen lejt att gå i sitt ställe.
Men medan sålunda de båda gamla församlingarna kifvades
om sina företrädesrättigheter, uppstod en ny luthersk församling
i staden, den tyska, till hvilken den svenska från början kände sig
dragen och med hvilken den omsider förenade sig om uppförandet
af en ny gemensam kyrka, Petri-Pauli kyrkan, så att den helt och
hållet kunde skiljas från klostret. Den nya församlingens uppkomst,
som var en naturlig följd af tyskhetens stigande betydelse, skildras
i handlingarna på följande sätt1). Redan 1786 inkallade de
Coulon „å tyska församlingens vägnar", dock utan konsistoriets
och magistratens vetskap, en viss Ulrik Hoffman, som då var präst
i Systerbäck, till tysk pastor i Viborg. Han installerades i det
för tillfället lediga stadsskolehuset, som därför kallades »tyska
kyrkan", och då de Coulon stod väl med rådspartiet, gick allt
utan vidare anmärkning, helst man ock antog, att Hoffman
egentligen endast blifvit kallad till huspredikant hos
öfverkommen-danten, som var reformert.
Men knappt hade de Coulon tillslutit sina ögon, innan
domprosten Melartopæus utverkade förbud emot Hoffmans tyska
predikningar och genom korrespondens med domkapitlet i Uppsala
fick reda på att denne aldrig därstädes — såsom han föregifvit
— blifvit prästvigd2). Man började med anledning af hans
tvetalan misstänka det värsta och ställde honom inför rätta.
Hoffmans förra anhängare, kaptenen Weichmuth, kamreren Mliller,
tallförvaltaren Norman och advokaten Knippenberg, som kallade sig
„æltester der teutschen Gemeinde" blefvo nu hans häftigaste
vedersakare. De öfverföllo honom — klagade Hoffman — dag och
natt »mit blossen Degen und Stössen", ja de lockade t. o. m.
ifrån gubben hans unga hustru, som i Normans hus lefde „härr-
jord betäckta kistonia, „icke att förtiga att en osund och pestilentialisk luft kunde
uppstiga öfver staden", upptogs också en ny begrafningsplats "lla 1798 å Ristimäki
utanför S:t Petersburgska förstaden. — Familjegrafvar i kyrkan voro 1749: den
Melartopæuska, den Schwindtska (sedan 1757 den Thesleffska), den Kahlska, den
Jænischska, den Nahtska och den Filip Sesemannska.
’) J. C. 112 och »/, 1736.
111
Den tyska
församlingens uppkomst.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
