Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
"C 684
RYSKA TIDEN.
ligen och i fröjd", medan honom själf i hans af soldater
bevakade hem „räcktes hvarken vatten eller bröd". Efter en
långvarig process bragtes Hoffman slutligen till bekännelse, att
han tidigare varit jesuit, och dömdes 1738 till „fotstock, spö och
landsförvisning". Men han dog kort därpå och blef efter
magistratens dispensation begrafven i klosterkyrkan 1739.
Men frågan om en tysk församlings upprättande uppgafs
icke trots denna föga hugnesamma början. Några år senare 1)
upptogs den åter och då i tydlig afsikt att förena den tyska
och svenska församlingen till en enda, „hvartill den förändrade
tiden gifver oundgänglig anledning". Magistraten själf beslöt
174S, i samråd med borgerskapet, att från S:t Petersburg inkalla
till pastor i staden Nicolaus Bützow, „till hvilken församlingen
hyste ett alldeles särskildt förtroende". Stödjande sig på sitt
privilegium af 8/n 1650, lofvade magistraten därjämte, att vid
inträffande vakans befordra honom till tjänst äfven vid svenska
församlingen, hvilket var första steget till en förening mellan
de båda kyrkosamfunden2). Ifrån år 1743 daterar sig alltså den
tyska församlingen i staden.
En sådan „union" emellan den svenska och tyska
församlingen som magistraten och de ledande församlingsmedlemmarna
tänkt sig blef det emellertid icke af. Konsistoriet, i hvilket den
gamle Melartopæus presiderade, ville ej tillåta någon förändring
i de bestående förhållandena. Bützow kunde ej, hette det, utan
diosecens bifall, bli pastor i staden, emedan denne därjämte borde
vara præses consistorii. Ej heller kunde han bli kapellan, enär
den finska församlingen ovillkorligen behöfde de tvenne
kapel-laner den numera hade och Bützow ej var mäktig finska språket.
Med få ord: det lät sig icke göra, att skilja den svenska
församlingen från den finska. En annan omständighet, som det
konservativa konsistoriet ej heller gärna ville gå in uppå, var
för-samlingsmedlemmarnes öfvergång från den svenska till den tyska
församlingen. Då t. ex. Filip Weckrooth 1774 ville begå
nattvarden i tyska kyrkan, vägrade domprosten Alopæus sitt
bifall därtill. „ Såväl kyrkans som prästerskapets uppehållelse
skulle icke litet lida däraf, om ett så ansenligt hus, som
’) Redan före 1741—1743 års krig hade en bataljonspredikant Uebechel i
Villmanstrand erhållit kallelse’ till tysk pastor i Viborg, men kriget kom emellan
och han flydde från landet
*) J. C. 112 och Akiander: Borgå stifts herdaminne, sid. 438.
Planer på dees
förenande med
den svenaka.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
