Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte kapitlet: Återföreningens tid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
740 ÃTERFÖRENINGENS TID.
Branden 18|?.
en ny byggnadsordning kom till stånd, ehuru frågan om en så
dan varit under diskussion såväl 1815, då man med några af
de lokala förhållandena betingade förändringar godkände det af
intendentsämbetet i regeringskonseljen författade projektet till
allmän byggnadsordning för städerna, som äfven 1823 och 1840.
1856 utfärdades väl en ny byggnadsordning, men den gamla
fästningsordningen ansågs dock fortfarande vara gällande. Alla
byggnadsritningar måste, innan de fingo utföras, granskas och
godkännas af ingeniördepartementet i Szt Petersburg, på hvilken
väg de vanligtvis dröjde en ansenlig tid, ofta nog ett år. Detta
uppskof medförde, utom andra olägenheter, stundom äfven direkta
förluster för egaren. Byggnadskonjunkturerna hade nämligen
under tiden kunnat betydligt förändras, så att t. ex. timmer
stocken, som byggaren beräknat till 10 a 12 kop. famnen,
slutligen, då han kunde börja bygga, kostade honom 20 a 30
kop. о. s. v. Stenhusen ätnjöto inkvarteringsfrihet, men skulle
för öfrigt byggas i enlighet med fasadritningar. Ännu mer
än själfva fästningen voro förstäderna i afseende å sin bygg
nad underkastade ingeniördepartementets föreskrifter. Väl fingo
numera under trähusen inrättas stenfot och källare, däremot var
uppförandet af stenhus fortfarande förbjudet, utom på längre
afstånd från glacin. Så förblef det ända till 1861, då ändtligen
en ny tid randades också för bebyggande af stadens yttre delar. Vi
skola emellertid, förr än vi gå att tala om den då timade för~~
ändringen, kasta en hastig blick på det gamla Viborg, sådant
det tedde sig före detta epokgörande år i dess historia, och där
vid taga i ögnasikte hvarje del af staden för sig.
Vi börja således med ”gamla staden“ och anteckna härvid
först, att densamma under periodens tidigare skede tvenne gånger
härjades af eldsvådor, hvilka väl icke voro lika omfattande, som
vådeldarna under tidigare århundraden, men likväl ödelade an
senliga delar af densamma. Så utbröt elden en solvarm dag,
den 7 juli 1817 kl. omkring 12 på dagen, i hofrådet Grönsfnu
handlanden Mielcks tvåvånings stenhus vid Katarinagatan. 115.—
gorna, som först, då de bröto sig ut genom takkammen, sågo ut
som tända ljus på en illumination, ledde sig längs taket ned till
det invid stående kronohuset och kastade sig sedan, drifna af en
häftig sydväst, tvärs öfver gatan, ödeläggande inom några tim
mar hela det midt emot liggande kvarteretlända bort till Karjapor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
