759 (Viborgs stads historia / Andra bandet)

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte kapitlet: Återföreningens tid

scanned image

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

hvarigenom man kom ut till hamnen, Batteriporten, i närheten af
nuvarande gasverket, Pantsarlaksporten — förra Shuiska porten
— i närheten af hofrättshuset invid ryska kyrkan, Stora
Kalitkan — förut S:t Petersburgska porten — invid svenska kyrkan,
Lilla Kalitkan — gamla Karjaporten — invid Runda tornet,
Vattenporten i ändan af Vattenportsgatan, samt Fiskarporten,
som till vänster om Dippellska gården ledde ut till den s. k.
Fiskarhamnen. Utanför Stora och Lilla Kalitkan funnos djupa
vattenfyllda vallgrafvar, „karandascher“, på hvilka skolungdomen
pröfvade stålsko, så snart den första isen betäckte den stilla
stående vattenytan. Genom Vattenporten kom man direkt ut
till sjön, ty utanför densamma fanns icke mera någon fast mark,
förutom en smal af stenar och sopor bildad gångbana, som ledde
till en höger om porten belägen stenfylld ängslapp. Under
orientaliska kriget på 1860-talet stängdes alla portarna vid
mörkrets inbrott och för att komma in eller ut genom dem måste
man vara försedd med en af platsmajoren utfärdad „spravka“
eller tillståndsbiljett, som uppvisades för de vid portarna
stationerade militärvakterna[1].

Stadens instängda läge.

Sålunda stod det viborgska stadssamhället ännu vid nittonde
seklets midt fängsladt i de bojor den föregående tiden pålagt
detsamma, utan möjlighet att fritt utvidga sig åt något håll,
oaktadt de förändrade tidsförhållandena med hvarje dag gjorde
dess instängda läge allt mera olidligt. 1700-talets
fästningsordning hindrade ännu samhället att andas fritt och dualismen
emellan de militära och borgerliga intressena, som under
föregående tid vållat så mycken oreda i afseende å stadens
byggnadsväsende och politi, synes fortfarande förlamat hvarje
kraftigare initiativ till införandet af en modern ordning på gator och
torg. Huru svårt det var att aflägsna t. o. m. de värsta brister
den ryska tiden i detta afseende lämnat i arf, framgår däraf, att
magistraten ännu 1828 måste tillkännagifva att „svinkreatur, de
där å gator eller allmänna platser anträffas skola af
politigubben varda ihjälslagna“. Detta som ett exempel, andra
missförhållanden ej att förtiga. Köttbodarna vid stadens hufvudgata,

[1] Viborgs Nyheter 1899. Viborg för femtio är sedan (af G. Gustafsson). —
Denna biljett utgjordes af ett kort af papp eller annat styft papper och var försedd
med ett stort rödt sigill, och det är antecknadt, att dessa ”spravkor“ med synnerlig
händighet eftergjordes af skolpojkarna, hvilka härvid begagnade sig af en gammal
skräddarämbetet tillhörig sigillstamp.

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Project Runeberg, Tue Dec 12 13:46:12 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >> https://runeberg.org/viborgs/2/0035.html

		Viborgs stads historia / Andra bandet / 759 (1903-1906) Author: Johan Wilhelm Ruuth Table of Contents / Innehåll \| << Previous \| Next >>
	Project Runeberg \| Catalog \| Recent Changes \| Donate \| Comments? \|