Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte kapitlet: Återföreningens tid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
300 ÅTERFÖRENINGENS TID.
neborg, Albrecht från Borgå., Viik från Kuopio, dels från Sve
rige, såsom Hoving 1), Rundgren о. s. v.
Huru för öfrigt det svenskspråkiga elementet under perio
den tilltagit framgår till fullo af följande siffror. 1812 funnos
i staden 412 svenskatalande, de utgjorde således endast 14,24
procent af befolkningen. 1870 var deras antal 2,243, utgörande
18,12 procent af befolkningen. Absolut taget hade språkgruppen
således mer än femdubblats och relativt taget _ d. v. s. iför
hållande till befolkningen öfverhufvud —— ansenligen ökats
Trettiofem procent af hela antalet’ svensktalande, eller omkring
800, räknades 1870 höra till stadens ståndspersonsklass, hva
dan denna nationalitet således åfven i detta afseende var dub
belt starkare än den tyska.
Talrikast som alltid var och förblef dock det finskspråkiga ele
mentet. Dit hörde flertalet af stadens handtverkare, en del han
delsbokhållare ——- en dåförtiden mycket vaken klass _ stadens
försvarsfolk, formän, fabriksarbetare samt nästan hela dess tjänste
hjonspersonal. Den stora summa arbetskraft, som denna klass
representerade, tvingade städse de öfriga klasserna att åtminstone
i språkligt hänseende närma sig densamma. En följd häraf var,
att så. godt som hvarje Viborgsbo förstod och behjälpligen kunde
tala finska. Ryssarna gjorde det allmänt, och i de flesta fall
äfven tyskarna. Då medlemmar af de olika nationaliteterna,
som ej förstodo hvarandras språk, ville meddela sig med hvar
andra, skedde det icke sällan på finska. Ja, till och med ibal
salongen hördes redan på 1850- och 1860-ta1en en och annan
skönhet använda detta språk i konversationen med sin kavaljer.
Korteligen finska språket var på sätt och vis universalspråket i
det kosmopolitiska konglomerat, som den viborgska befolknin
gen utgjorde.
Den ашх
nationalitoten.
Paul Oskar (’louberg (f. 1840, + 1896) och senatorn Ludvig Gustaf Clonberg (f. 1842),
hvilka bägge — såsom vi skola finna - tagit verksam del i stadens kommunala
angelägenheter.
l) Stamfadern för den finska grenen af släkten, Isak Vilh. Hoving (f. 1809,
’i’ 1852), var sekreterare i Viborgs läns landtbrukssällskap. Af hans söner togo
Valter (f. 1841) och Victor (f. 1846, + 1876) burskap i Viborg. den förre 1863 så
som bokhandlare. den senare 1867 såsom handlande. Bel-:handlaren Valter Hoving.
hvars namn vi ofta komma att återfinna i skildringen af stadens senaste historia,
har intagit en framstående plats i dess kommunala lif. Hans söner äro doktorn
Johannes Hovíng (f. 1868) och handlandcn Victor Hoving (f. 1877). — Victor Но
ving d. ä. har gjort sig känd såsom testator, hvarom mera framdeles.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
