Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte kapitlet: Återföreningens tid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
880 ÃTERFÖRENINGENS TID.
Skollifvet.
Äfven själfva skollifvet, som i äldre tider genom sina sär
egna seder och bruk gjort skolan till en värld för sig, mer
eller mindre främmande för dess omgifning, antog småningom
en modernare karaktär, egnad att befordra en hälsosam växel
verkan emellan skolan och hemmen. De gamla medeltidssederna
och sångerna, af hvilkal vi ännu på 1600- och 1700-talen funnit
några svaga spår kvar också i det kosmopolitiska Viborg, hade väl
numera försvunnit, men i dess ställe hade —— såsom förut nämnts —
under senare ryska tiden en mängd nya, för det mesta från uni
versitets- och skollifvet i Dorpat härstammande bruk vunnit sprid
ning och häfd inom ortens skolkretsar och bibehöllo sig långt in
den period vi nu skildra. „Das Burschenthum“ med sina ”Bur
schen“ och ”Fuchsen“, med sin npennalismff och sina ”Fuchsen
kommerzer“ stod ännu länge i skarp motsats mot den öfriga
världen, hvars uppenbarelser karaktäriserades såsom yttringar af
,,tusch“ och nfilisterthunr’. I förhållandet emellan eleverna och
lärarne, ”perukstockarnaff – som enligt gammal sed vanligen
uppträdde på klassen iförda svarta silkesstrumpor och skor med
silfverspännen — saknades långt mera än i våra dagar den öm
sesidiga förståelse, som mer än allt annat är egnadt att säker
ställa skolarbetets framgång. Ett af de senare i otid gentemot
eleverna användt mindre hedrande epitet eller en i de sistnämn
das tycke orättvis bestraffning betecknades enligt burschter
minologin såsom „tausch“ och fordrade hämnd. Denna utfördes
vanligen förmedels en demonstration mot vederbörandes fönster
rutor, men reagerade som oftast på verkställarne i form af kar
ser, om de voro gymnasister, eller stut, om de voro skolarer. I
lägsta klassen stod nämligen skåpet, till hvilket primus hade
nyckeln, och som jämte kartor, glober m. m. omslöt den inne
hållsdigra färlan och käppen. Men – 7,das Burschenthum“ för
lorade allt mer sitt välde efter gymnasiets försvenskning, om också
halfheten i dess organisation — likväl blef en anstalt af icke ringa betydelse för
orten. Hans förmåga togs ocksåI ofta i anspråk utom skolan. Sålunda förestod
han en tid fattigvården i landsförsamlingen, arbetade för nykterhetens befrämjande
m. m. Ahrenberg var gift med landskamreraren E. J. Biicks dotter, Matilda Maria
Bäck, hvilken äfven gjort sig känd för sitt arbete i viilgürenhctcns tjänst. Han var
fader till: smiskamreraren Carl Erik Ahrenberg (’i’ l!105\,arkitekten och författaren J. J.
Ahrcnberg, som gifvit ritningar till några af de pà senare tiden i lstaden uppförda nya
husen, och handlanden Gustaf Adolf Ahrcnbcrg. Rektor Ahrcnbergs broder var
landträntmästaren och stadskassören G. F. Ahrenberg, (1— 1881), af hvars söner må
nämnas häradskrifvarcn Victor Ahrenberg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
