Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte kapitlet: Återföreningens tid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
„s’röRRE“ осн ,.MINDRE FRUNTIMMERSSKOLAN“. 881
den nya tidens sträfvan att utbyta färlan och knytnäfven mot
inflytandet af en rent sedlig öfverlägsenhet ännu hade jämförelse
vis få. representanter bland skolans män.
Af stadens öfriga offentliga läroverk voro dess fruntimmers
skolor, hvilka borgerskapet 1812 särskildt utbedt sig att fä be
hålla, de mest betydande 1). Dessa minnen från den stora Ka
tarinas tid voro så mycket dyrbarare för staden, som dylika läro
lTöchterschule»
och
»Bildchen
schule» eller
»stön-eb och
»mindre frun
inrättningar på den tiden icke funnos i andra finska städer, äntimmvmkolflm
de, som tidigare underlydt ryska spiran. Men icke heller de
kunde naturligtvis i längden motsvara tidens fordringar. På. den
mindre flickskolan lärdes —— ännu på. 1840-talet — utom tysk
innanläsning, skrifning och räkning, endast rysk innanläsning
och vokabler samt katekes, i hvilket sistnämnda ämne hvarje
elev förhördes särskildt på. sitt modersmål. nSålunda fick man
höra finska, svenska och tyska under samma timme. Den gamla
aktningsvärda lärarinnan satt under lektionerna vid sin stick
strumpa. Den elev, som läste innantill, kom och satte sig bred
vid henne, men hade ofta nog svårt att öfverrösta de 30–40
mycket högljudda kamraterna. De elever, som hade lång väg
l) En fröken Hauswolff, som 1809 följt med sin fader, hvilken såsom krigs
fånge en tid vistades i Viborg, uttalar i sin dagbok påföljande sätt sin beund
ran för de därvarande flickskolorna: »Af Catharina II och af kejsar Alexander I äro
här förträffliga inrättningar stiftade för uppfostríngsverket. Pensionen för flickor af
alla stånd, inrättad af Catharina II, är den bästa jag någonsin sett. Tre fruntimmer
hafva tillsynen härvid och gifva därjämte lektioner; det första lär alla nybörjare, så
komma de till det andra, som lär språk och små arbeten, och sist till det tredje
fruntimret, som fullkomnar allt. Henne - författarinnan menar fröken Lehmann —
känner jag ganska väl såsom en aktningsvärd menniska, full af vett och partier,
född i Berlin. Dessa tre lönas af kronan. Barnen betala endast 10 rub. årligen
för uppassning. De som äro fattiga och utan föräldrar betala intet. Här gäller
ingen rang, barnen estimeras efter deras uppförande och erhålla proportionerade be
löningar vid examen. I skolan placeras de efter flit och skicklighet på långa bän
kar, hvarför ofta händer att den simplaste borgaredottcr sitter i bredd med gene
ralens. Som en följd häraf tror jag att den sä aktningsvärda artighet de visa alla
utan åtskillnad härrör. Om måndagen taga de lektioner uti historien och geografin,
om onsdagen i språken och lördagen i religion och moralen. Dessa lektioner gifva
magistrar från gymnasium. Flickorna äro merendels 15 år, då de lämna pensionen.
Af både fattiga och rika danas här nyttiga medborgarinnor: jag gratulerar dem, som
fä en af de sistnämnda uti sitt hus, och önskar att i Finland en sä nyttig inrätt
ning blefve införd, hvilken skulle skänka upplysning och sedcrnas förfining åt mänga».
_ Den demokratiska anda, som fröken Hauswolff prisar, försvann isynncrhet efter
1843, dä enligt skolordningen i anstalten skulle intagas »döttrar af bildade föräldrar»,
och icke mer »Schülerinnen jeden Standes».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
