Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte kapitlet: Återföreningens tid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PROMENADPLATSER. PARKER. EGENDOMAR. VILLOR. 909
hamnen _ det gamla slottet icke till förglömmandes. I anseende
till detta sitt läge tog ocksä Fäfängan, ju längre det led, för
steget framför den för sin fuktighet mindre välkända stadsträd-
gärden och vauxhallen, som var anlagd „vid den mest ödsliga
strand omgifningarna kring Viborg hade att uppvisa“.
Det hade blifvit allt mera brukligt, att de familjer, som
egde jordagods i närheten af staden, tillbringade sommaren ute
pâ landet. Det Hackmanska Herttuala blef under konsulinnan
Maria Hackmans ordnande hand ett verkligt paradis, hvars af
natur och konst danade „bellevuer“ och höjder _ „Friedrichs
höhe“ och „Wilhelmshöhe“ –- erbjödo de härligaste utsikter;
det Roseniuska Nurmila omdanades med stora kostnader till ett
prydligt sommarställe; det Bützowska Tervajoki likasâ. Det Dan
nenbergska Kiiskiläs omgifningar förskönades, främst tack vare
fru Julia Krohns omsorg och flit. Det Etterska Wainikka för
bättrades, sâ att det, som kostat sin egare 5,000 rubel, slutligen
stod honom till 30,000 rubel. Det Jœnischska Rikkola och
Horttana voro äfvensâ angenäma tillfiyktsorter för en sommar
hvila i det fria, för att ej tala om traktens gamla gods, sâsom
Juustila, Lavola, Ykspää, Liimatta m. fl. Och de som ej hade
egna gods, bodde, liksom sommargästerna frân St. Petersburg, i
de täcka villor eller „datschor“, hvilka, inbäddade i Beckbruks
strandens lummiga grönska, bìldade liksom en ny förstad till
Viborg. _
Ocksâ folket hade sina nöjen. I synnerhet gouterade voro
de föreställningar af alla slag, som kringresande konstnärer för
anstaltade i stadsträdgärden och manegen utanför St. Peters
burgska förstaden. 1848 förevisades t. ex. i den förra en lust
barhet à. la Tivoli. Trädgârden var eklärerad med 600 lampor,
där afbrändes ett stort „luft- och fyrverkeri“ samt förevisades en
montgolfierisk luftballong. Äfven en kälkbana, eklärerad med
en mängd marschaller och orientaliska lampor, stod för en ringa
afgift till begagnande. I manegen äter exekverades för det mesta
trampolin- och saltomortaleföreställningar.
Ett egendomligt folknöje, benämndt „rapakot“, existerade sedan
gamla tider bland de lägre folkklasserna i staden. Det bestod
däri, att personer af hvartdera könet, under ryska pâskhelgen 1), ma
‘) Mem sällsyntа torde däremot de af den högre ryska societeten förut stundom
under glädjeveelmn före fastlagen arrangerade s. k. Mnslinitsa-äkninga.rna numera
varit. Fröken Hnuswolff beskrifver en sädan, som 1809 tìllställdes af dävarande
Jordegendemar
och villor.
Folkets nñjon.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
