Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte kapitlet: Återföreningens tid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
918 ÄTERFÖRENINGENS TID.
tiden i desamma inträdt en mera reserverad ton. I synnerhet
blef detta märkbart, efter det den religiösa väckelse, hvarom vi
förut talat, vid medlet af seklet vunnit större terräng. Man
lefde mera. för det verkliga lifvet, än under upplysningstide
hvarfvet med dess ideella. och något sentimentala läggning. Men
under denna oföränderlighetens tid, då äfven den minsta. afvi
kelse från det bestående, vare sig i ett eller annat afseende,
redan väckte vederbörandes misstankar och i alla händelser
betraktades såsom ett störande moment i det välordnade sam
hällets lugna ,,Stilleben“, framträdde också en annan sida af
stadslifvet kanske bjärtare än någonsin förr eller senare, näm
ligen ett visst drag af hvad som på den tidens språk kallades
,,Kleinstädterei“. Det var en naturlig följd af den i politiskt
och socialt hänseende kvalmiga luft man andades. Och därtill
bidrog ytterligare den instängdhet, i hvilken man då. för tiden
lefde i anseende till de ännu jämförelsevis outvecklade kommunika
tionerna. Redan en resa till St. Petersburg betraktades som en
verklig Romresa, hvilken erfordrade både stora förberedelser och
icke ringa kostnader. Huru många äfventyr kunde man ej råka.
ut för på. en sådan färd, börjande från förtretligheten att med
den stora, enkom för detta ändamål anskaffade släden bli fast
sittande redan i sin egen port? Först sedan på 1830-talet en
regelbundnare diligensförbindelse med den ryska hufvudstaden
blifvit öppnad och ångfartygen sommartid begynt förmedla tra
fiken, blef det visserligen något lättare att ,,röra på. sig“. Men
diligensen var ofta rätt obekväm och ångfartygen gingo endast
sommartid, hvilket allt var egnadt att begränsa resmöjligheterna.
Och annu besvärligare ställde sig ,,en resa till Finland“, såsom
det på den tiden hette redan på tal om en färd till en så pass
närbelägen ort som Fredrikshamn. Instängdt inom sina trånga
murar och utan något lifgifvande moment, präglades stadslifvet
_ jämfördt med vår tid — af en viss mattliet och enformighet,
för att icke såga intresselöshet.
Uti en sådan miljö och emot den lugna bakgrunden af ett
oföränderligt „Stilleben“ trädde det karaktäristiska och egenartade
hos individerna, såväl i det dagliga lifvet som vid ämbetsbordet,
stundom fram på ett sätt som, tack vare kontrasten i situatio
nen, lät det originella bjärtare framstå ån eljest. Stundom var
det någon medlem af den patriarkaliska, åt slentrianen hemfallna
stadsstyrelsen, som gaf stoff för skämtarnas kvickheter: rådmannen,
som i sin ifver att upprätthålla magistratens prestige grep till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
