Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte kapitlet: Den nya kommunalförvaltningens första kvartsekel 1876—1900
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1034 DEN NYA KOMMUNALSTYRELSENS FÖRSTA KVARTSEKEL.
vit mera fabriksmässigt än förr, och det är numera rätt svärt att
drags. en noggrann gräns emellan det fabriksmässiga och det
rena handtverksarbetet. Skomakarnes, skräddarnes och snickare-
nas verkstäder ha 1 flera fall utvecklats till fabriksmässiga in
rättningar. Med fâ ord: det har uppstätt ett storhandtverk vid
sidan af det forna personligt idkade yrket.
Om handtverksnäringen icke förut stâtt högt i Viborg, blef
den efter nya näringslagens införande - ätminstone enligt yrkes
idkarnes eget förmenande - hellre sämre än bättre. Handt
verkarne skyllde härför den nya lagen själf. 1886 afgaf handt
verks- och fabriksföreningen säsom svar pâ industristyrelsens cir
kulär beträffande orsakerna till yrkesskicklighetens aftagande, att
detta främst berodde pâ en alltför obegränsad näringsfrihet. Lär
lingarna lämnade sina platser förr än de voro utlärda, enär de
visste sig egа. nästan samma rättigheter som de utlärda, och
„fuskade“ sedan 1 handtverket. Ocksâ âstadkommo fortsättnings
vis de ryska tillverkningarna en tryckande och besvärlig kon
kurrens, som främst drabbade sockerbagareyrket, hvilket _ en
ligt hvad som förmenades _ ej mera kunde pâ orten uppe
hâllas, och sedan snickare-, sadelmakare-, skräddare-, sk0makare-,
garfvare-, bokbindare- och andra yrken. Säsom botemedel emot
det onda föreslog föreningen att säsom villkor för idkande af ett
yrke med biträde af lärlingar och aflönade arbetare skulle erfordras
mästarbref eller annat bevis däröfver, att sökanden hade tillräck-
lig arbetsskioklighet och skolbildning, äfvensom att införseln af
ryska handtverksvaror skulle beläggas med högre tull.
Inom metallindustrins omrâde arbetade âr 1900 i staden
8 urmakare, 1 optiker, 4 guld- och silfverarbetare, 5 bleck- och
plätslagare, 2 glasmästare och förgyllare, samt 6 smeder, summa
26 verkstäder med en arbetspersonal af 134 personer, produce
rande för sammanlagdt 332,200 mk.
Stenindustrin representerades af tvenne stenhuggerier, af
hvilka det ena drefs i stor skala med en arbetspersonal af
331 personer och uppvisade ett produktionsvärde af nâgot öfver
200,000 mk. Bädas sammanlagda arbetsstyrka utgjorde 334 ar
betare och tillverkningsvärde omkring 224,000 mk.
Den kemiska industrin idkades vid en teknokemisk fabrik
och tvenne färgerier, hvilka inrättningar tillsammans sysselsatte
6 arbetare och räknade en bruttoinkomst af 8,600 mk.
Läderindustrin bedrefs vid ett garfveri, fyra Sadelmakerier
och ett borstbinderi eller penselfabrik. Arbetarnes antal vid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
