Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UNGDOMSLIPVET.
är sant, efter den milda vårtiden komma de var-
ma och mödosamma sommardagarne. Så med
menniskolifvet. Efter ungdomens glädje kom-
mer mannaålderns arbete. Den bleka sorgen
lägger sin tunga och kalla hand på våra skönaste
förhoppningar, och d2 vissna. Den omutlige
dödsengeln kanske drager långa svarta streck öf-
ver våra beräkningar, och de slå fel. Men un-
der de varma sommardagarne är det blomstren
mogna till sköna frukter. Och hösten blir som-
De varma dagarne blifva
kortare. t Värmen är sjelf i aftagande. fFösten
anskördens tid. Då har blomman blifvit till
frukt, och om träden än icke äro så grönskande,
så hafva de derför ej förlorat utan vunnit i värde.
Ty frukterna äro mera värda än både löf och
blommor. Jag medger dock, att det ligger ett
drag af vemod öfver menniskolifvets höst. Ty
efter hösten, den må hafva varit huru rik på frukt
som helst, kommer den kalla vintern. Det är
då den hvita och röda evighetsblomman, hoppet,
får sitt fulla värde. När vårt hjerta här allt mera
sammankrympes och finner allt mindre intresse i
närvarande förhållanden. När vår ande anande
frågan om det ej finnes något bättre och skönare,
då låter hoppet de himmelska portarnes dörrar
vidt upp och låter vår ande skåda en härlighet,
en frid, ett hem, dit han sedan allt mera längtar.
marens efterträdare.
207
Det är skönt, när denna blomma tillhör ungdo-
men. Jag påminner mig härvid en händelse ur
min egen erfarenhet. -Det var vid: ett festtill-
fälle, som de närvarande sent skola glömma. Vi
hade sett och hört mycket skönt förut, men det
bästa stod oss åter. En öfverraskning väntade
oss. En ung qvinna uppträder. Hon var en
skön utsprucken rosenknopp. Jag minnes de
mörka lockarnes behag. Jag ser de sköna själ-
fulla ögonens blick. Den riktades med förtroende
mot höjden, och jag hörer ännu hvad den kla-
gande, men ljufva rösten sade:
«Jag längtar hem till trogna fadershuset,
Till fadrens ömma bröst:
Långt bort ifrån det vilda men’skobruset
Jag söker frid och tröst.
Jag gick i verlden ut med namnlös trängtan,
Jag vänder åter hem med stilla längtan.
Hvar jordisk önskan är mig snöd och slem,
Jag längtar hem.
Jag längtar hem. Jag såg i sälla drömmar
Ett bättre fosterland:
Der finns en fader, som för barnen ömmar
Och räcker dem sin hand.
Förbi är sommar”n, svalan hemåt svingar,
Högt öfver berg och dal på lätta vingar.
Blir foten snärd, hon flyr med bruten lem,
Hon längtar hem.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
