Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
268 VID HEMMETS HÄRD.
Vanor och ovanor.
En god karakter är något som en sansad och
kristlig ungdom alltid måste vara mån om att
utbilda hos sig. En menniska utan karakter är
såsom ett skepp utan styre, och är karakteren
dålig, så finnes väl styret der, men det skötes
af en drucken eller vansinnig person eller ock af
en medveten skurk. Af allt hvad man i ungdo-
domen genom sin egen ansträngning, genom en
god och ändamålsenlig uppfostran, och först
och sist gensm Guds barmhertighet kan ernå,
kan ingenting uppväga en god och fläck-
fri karakter... Ens ryktetochihedertberompa
denna sak, men på dessa tosrembetontatenm
ganska väsentlig mån hela vår framtid på jor-
den och hvarför icke äfven längre fram. Hvad
derför föräldrar, pastorer och lärare måste vara
ytterst måna om, är utbildandet af ädla, tro-
fasta, kristna karakterer bland det unga slägtet.
Vår materiela och brådskande tid synes visser-
ligen vara emot en dylik sträfvan, om man får
tro, att arten af många s. k. uppfostringsan-
stalter betyder något. Den unge mannen skall
utbildas till en kombinerad räkne- och ränte-
tabell, den unga qvinnan till en grannlåtsdocka
och sminkad speldosa, som alltid gnolar på
samma melodi, intet tänker, litet vet och min-
dre duger till. Menniskorna blifva derigenom
stora varumagasin, fullproppade af mycket och
allehanda, men "rummen 1 deras hjerta, der en
god och ädel smak, kärlek, glädje och guds-
fruktan fordom voro hvardagsgäster, stå öde
eller äro bebodda af jordens krälande och fyr-
föta djur (fritt efteriBecener):
tidens storartade jättekarakterer bland män och
qvinnor, hvar är den sedliga kraft, som manade
våra fäder och mödrar att utföra storverk, på
hvilkas grundval den nuvarande stolta tidens
lycka "och välfärd "hylla ÖöD ersatt demwar
gammalmodig, ljuder doft och vemodsfullt det
dystra svaret. Framgång alstrar lätt öfvermod,
rikedom bringar icke blott möjligheten af större
och ädlare njutning, utan oftare och 1 högre
grad vällefnad, flärd och laster. Der är vår fara
Flvar åror form
förhanden. Vårt land är rikt på oerhörda till-
gångar; dess omätliga natur-resurser synas blott
vänta på någon som vill ega dem. Framtiden
är storartadt skön och hoppfull, nästan som om
vi lefde i drömmarnes rike — men frågan står
dock blott desto betydelsefullare och väntar på
sitt svar af det uppväxande slägtet och dess fost-
rare. Skall det blifva ädla, goda och kristliga ka-
rakterer, som i framtiden skola regera och besitta
detta land? Skall själen, det inre, högre och
bättre lifvet hos de unga, kunna motstå den öf-
vermåttan lockande frestelsen att dansa kring
guldkalfvarne i vår tid? Skall vår ungdom få
tid och lust till idkandet och öfvandet af god och
ädel smak, af sann och verklig konst, och skall
den fråga efter att söka den stora skatten: en
god och ädel karakter?
Tidstecknen omkring oss gifva skäl till både
fruktan och hopp. Vi vilja dock ännu hoppas
mera än vi frukta, ty hopp föder bättre och större
handlingskraft än en halfförtviflad, viljelös och
modfäld fruktan.
Vanans makt måste alltid tagas med i beräk-
ningen när det blir fråga om karaktersbildningar.
Goda vanor äro en del af en god karakter eller
utgöra åtminstone några af dess vigtigaste stöd-
jepelare. Ovanor innehafva samma vigtiga plats
med afseende på en dålig karakter. Och dock hvil-
ken glömd och undanvräkt sanning är icke detta!
Unga och gamla åsamka sig vanor och ovanor
utan att ett ögonblick tänka på följderna. Man
smider sina egna halsjern och fjettrar, men man
gör det med ett medvetslöst leende menn
stycke längre fram på lefnadsvägen börjar man
först ana, sedan veta, hvad man gjort. VWVanan
liknar till en början den finaste, oskyldigaste och
mjukaste silkestråd, men tråden blir en snodd,
och snodden blir ett tåg, tåget får jern- eller
kopparbeslag, och den oslitliga bojan är strax
färdig. ’’Vanan är en svekfull och hänsynslös
herskarinna. Steg för steg, listigt och varsamt
smyger hon sig fram och gör sina inkräktningar,
men sedan hon på detta stilla och beskedliga sätt
a a BRN RR
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
