Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MUNANGEASÖGON 311
stämdt ärligare, har mindre sjelfförtroende än den
<smarte yankeens”.
svenska nationalkaraktär, som bör tillvaratagas,
såsom arbetsamhet, belåtenhet, laglydnad och
så vidare.
Men det land, som zz är vårt fädernesland,
har äfven mycket att lära oss. Amerika är ett
praktiskt land, ett land med ’"common sense”,
ett land med uppmuntran för den fattige och rin-
ge, ett land, som har aktat och aktar arbetsam-
het och sjelfförvärfvad förtjenst högt. Här är
mycket för oss att lära, men vi måste hasta till
slut.
De män, som länge vistats i Amerika, som
blifvit förtrogne med de säregna förhållandena
här, som lärt att älska landet och vårt folk, de
äro de män, tillsammans med de här födde och
uppfostrade, som framför andra äro skickliga att
Mycket mera finnes i vår
stå i spetsen för den sannskyldiga svensk-ameri-
kanska uppfostran.
Och i detta arbete deltaga vi en hvar, för eller
mot. Det är först och sist den enskilde, som
alltid måste göra sitt. I hemmet skall den san-
na uppfostran börja. Derifrån sprider den sig
till församlingar, konferenser, synod och land.
Våra läroverk äro sådana stora skol-familjer, kun-
na vi säga. Må det gemensamma, af oss alla så
högt älskade och värderade läroverket i Rock
Island, jemte våra mindre läroverk, förstå och
förverkliga denna himmelskt sköna kallelse. Och
så skola vi nu och allt framgent få spörja, huru
högljudt den kristliga kärlekens pulsslag slå bland
vårt svensk-amerikanska, vårt lutherska folk i
detta land. Gud vare tack för denna kärlek!
Gud vare tack för ett sådant folk!
Mina olasögon.
Glasögon är ett vidsträckt ämne. Det räcker
från snobbens och pensionsflickans näsklämma
till mormors gamla trofasta messingsbeslagna dub-
belögon. Studeranden vid Augustana College
är ett af glasögonens skyddshelgon bland Ame-
rikas svenskar. Många unga damer tycka om
att titta in i sina kavaljerers tankehus genom
guldbeslagna fönsterglas.
De lärde tyskarne vore nog villiga att taga ett
patentbref på sina näsprydnader, om icke hvit-
mössorna i Upsala och Skåne samt bållspelarne
och roddarne i Harward och Yale tvingade sig
med in i affären. Som det nu är, kan hvem som
vill och har lust och råd ega sina egna glasögon,
och ibland är den rätten värd lika mycket som
medborgarens rösträtt, äfven om en och annan
röstar för en ’"mugwump”, som i fri öfversättning
betyder en utlefvad, svartsjuk ernbetsjägare, som
älskar att draga enfaldigt folk vid näsan.
Glasögon äro en gammal inrättning. Vi veta
icke huru gammal, men de. äro nog äldre än
George Washingtons ’’hatchet”-historia eller Chi-
cagotidningarnas osanningar om nykterhets-lagen
i Kansas. Vi veta icke, om Methusalah begag-
nade dem, men venstern i Augustana-synoden
skulle vara än närsyntare än nu är fallet, om det
icke vore för ett par glasögons skull.
Glasögon äro nyttiga. De utjemna skilnaden
mellan menniskor. De göra den gamle ung och
den unge gammal. De sätta farfar och sonson
på samma ståndpunkt genom endast en glassli-
pares nyck. De tvinga himmelens stjernor hit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
