Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Når luftens landnámsmenn fjerner kartets hvite flekker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fortsetter stuerten. «Micard er
en mann på bortimot de 60 og
søsteren omkring 50: De gav
sig aldri over, selv om det så
nokså håpløst ut.
Efter en rask liten frokost
sammen med de to karene fra
«Quest» drog vi sydpå — fly-
verne og undertegnede sam-
men med stuerten. Vi tok med
oss litt proviant og la veien
over fjellene. Oppe på toppene
strålte en herlig sommersol,
He ol mens tåken lå tett nede i fjor-
dene og langs strandene — et
praktfullt skue. Vi travet og labbet 1 2% time og begynte å kikke
efter hytta, hvor de fire andre skulde opholde sig, men kunde ikke
finne den. Vi fyrte så av et skudd — hytta skulde da nemlig ikke
ligge langt unda. Rett borte på bakken — nogen hundre meter
fra oss — reiste fire mennesker sig — Micard, søsteren, styrmann
Næss og løitnant Aarstad hadde nemlig lagt sig ute i solen på
bakken mens de ventet. Alles fjes strålte. En av de undsatte kom
med et av Nathorsts kart fra 1899 og viste: «Her er vi! Fr vi
ikke?» Han pekte på et sted øst for Myggbukta. De befant sig 1
virkeligheten langt syd for Myggbukta. Hadde tåken vart lenger,
og det ikke hadde lykkes stuerten å finne frem til folk, kunde det
sett stygt ut for beboerne av hytta «Smalhans», som de alt hadde
døpt den. Det var nu mandag eftermiddag, og vi hadde en ny marsj
på 3—4 timer foran oss.
Franskmennene var meget takknemmelige over vårt komme, og
Micard sa:
68
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
