Ljung du fagra
på hedar magra,
min bästa blomma i barndomsår!
Än får jag bida
i drömmar frida
hos dig en soldag då sunnan går.
Här badar hyddor
i doft av kryddor
från gröna enar och timjan röd,
och vinden bjuder
en dryck som sjuder
av slättens hälsa och sommarns glöd.
Hit skall hon följa
- när vindar bölja
en soldag - hon som jag fjärran fann.
Här skall jag fråga,
om med min låga
mitt sköna hedland hon älska kan.
Och in i kransen
hon bär i dansen
en kväll vars lycka jag anar blott
skall ljung jag fläta,
att ej förgäta
hon må min börd och min bardomslott.
