Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Vägens mödor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sor av galvaniserat järn, och sedan hundarna hade
fått dem i sina magar, tinade de upp till tunna och
näringslösa läderremmar jämte en massa kort hår,
som verkade irriterande och aldrig kunde smältas.
Under allt detta stapplade Buck framåt i spetsen
för de andra som i en elak dröm. Han drog så länge
han kunde; och när han icke förmådde längre, föll
han omkull och låg stilla, tills piskslängar eller
käppslag tvingade honom upp på fötter igen. All styvhet
och glans hade försvunnit från hans vackra, yviga päls.
Håren hängde slaka eller också hoptovade av torkat
blod, där Hals käpp hade träffat honom. Hans
muskler hade krympt ihop till knöliga senor och köttlagret
hade försvunnit, så att vartenda ben i hans kropp
tydligt avtecknades under den löst hängande huden,
som låg i skrynkor och tomma veck. Det var
verkligen hjärtskärande; men Bucks mod var det enda
som ej kunde krossas. Det hade mannen i röda tröjan
fått erfara.
Och som det förhöll sig med Buck, så var det också
med hans kamrater. De voro ingenting annat än
vandrande skelett. Och nu voro de inalles sju.
I sitt elände hade de blivit känslolösa för både
piskrapp och påkslag. Smärtan efter slagen föreföll dem
som något dämpat och avlägset. De levde knappt
ett halvt eller ens ett fjärdedels liv. De voro helt
enkelt sju stycken läderpåsar med benstomme inuti,
97
Skriet från vildmarken. 7.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
