Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ben Jöns
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kan ni gärna gå hem båda två, så få vi vidare
besluta. Det var roligt ri lyckades, ty det gick fel för
Olle och Anders, men nu äro de ute igen.»
På tredje dagen därefter kommo Per och Halvar
hem; björnen låg i god ro.
Under de därpå följande två veckorna kom snö
litet då och då, så att det blef ett ganska
hjälpligt skidföre. Jag hade varit ute i marken och
funnit snön vid pass alnsdjup. Det var icke skäl dröja
med jakten längre, hvarför jag bestämde mig för
att försöka björnen. Per och Halvar, som holmat
honom, voro själfskrifna följeslagare, och Anders
skulle i alla fall den vägen öfver skogen till Lima
med posten. Så väl jag som karlarne hade nog
gärna sett, om vi fått den erfarne och oförskräckte
Ben-Olle med oss, men då han hade giltiga skäl för
att stanna hemma, fick det gå ändå. Tidigt på
morgonen begåfvo vi oss af, alla försedda med en
veckas proviant. Någon annan hund än den
årsgamle Liten hade vi ej, och någon att låna fanns icke
den tiden i hela dalen.
Vårt mål var den dagen Långsätern, och som föret
var nu, hade vi god tid att göra en afstickare till ett
af Per och Halvar iordningstäldt gammalt fiskhus,
där vi fångade tio a tolf marker små laxöringar som
ett välkommet tillägg i matsäcken. Under den
långa kvällen i Långsäterstugan gällde våra samtal
naturligtvis den tillstundande jakten, och en viss
betänksamhet märktes mer än väl hos karlarne. Men
då jag sade dem, att då vi förfogade öfver fem skott,
var det ju omöjligt för björnen att reda sig. Vi
hade ju dessutom godt skidföre; björnen kunde väl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
