Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ben Jöns
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
knappast hinna fatt oss. Jo, det kunde han då
visst; en sådan en frågade icke mer efter alnsdjup
snö än det som aldrig var, och hade jag blott sett
honom, tänkte jag nog helt annat; men nog skulle
vi försöka.
Ovissa hvart vi skulle komma till nästa natt,
med-togo vi hela vår utrustning. Kom björnen upp,
skulle Per och jag jaga och de andra båda komma
efter så fort de förmådde. Med detta beslut
rände vi åstad och uppför Borrberget tills vi träffade
ringen, där vi rastade, åto frukost och nedlade våra
säckar. Sedan begåfvo vi oss till inspåret.
Ankomna dit, gingo vi på linie för att söka.
Vid pass en fjärdedels timme hade vi så gått, då
Per och jag befunno oss på hvar sin sida om en
liten dal, som sluttade lindrigt mot öster. I dalen var
en liten långsträckt kulle, där några mindre granar
sköto upp. Vid den största och yttersta af dem
reste sig en kolossal myrstack. Jag hade stannat
och stod och tittade på den. Den rundning han,
i likhet med andra sådana, borde äga var icke fyllig
nog på ena sidan; den föreföll onaturlig och i följd
däraf misstänkt. Då jag såg åt Per, som befann sig
något högre än jag, stod äfven han och fixerade
myrstacken; men då han så gjort en liten stund,
gick han framåt. Jag hvisslade till och pekade på
myrstacken; han nickade, till tecken att han
observerat den, men där var intet. Per var närmare än
jag, hvarföre jag pekade dit igen, hvilket betydde,
att han skulle gå och undersöka nogare. Han vände
då om.
Med detsamma kom hunden och sprang emellan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
