Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ben Jöns
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hungern var stillad, skulle björnen lassas på kälken,
men detta var ej hunden i lag, hvilken, sedan han
bitit och ruskat björnen i benen, lagt sig bredvid
honom. Liten blef arg, då Per tog i ena läggen på
björnen, rök på Per och bet honom genom handen så
illa, att blodet sprutade ut. En annan än Per skulle
tagit illa vid sig, men han sade blott: »den där
hunden blir riktig (god) den,» och så lade han på snö
och band en trasa om handen.
Därpå drogo vi björnen på släden och bundo fast
honom med vridna björkvidjor. Så togo vi i och
drogo, men då brast tåget. Flera vidjor måste vridas
för att förstärka det, och nu började det skymma.
Glada och morska voro vi vid affärden, men då vi
efter ett par timmar kommo till Långsätem, hade
på senaste halftimmen icke växlats många ord.
Sedan vi fått eld i spiseln och hämtat andan voro
vi vid godt kurage igen, men att draga björnen hem,
det insågo vi nu att vi icke förmådde, ty snön var
en aln djup och så lös, att kälken sjönk igenom.
Något annat sätt att få hem björnen måste utfinnas.
Vi kalaserade under kvällen på kaffe och
resonerade om jakten. Anders och Halvar fingo sina
fiskar varma för det de icke skyndat fram, men de
voro icke svarslösa. Halvar hade, som han tyckte,
bra håll från bergknappen, och Anders satt fast med
skidorna i småskogen, och kom gjorde han ju. Så
glammade vi och pratade, tills tröttheten manade
oss till ro.
Karlarne hade intagit hö från ladan, så att vi hade
goda och varma bäddar, hvarför vi voro uthvilade
tidigt nog följande morgon, Dagordern lydde då,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
