Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ben Jöns
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tupparna. En af dem fingo vi skjuta, och därmed
återvände vi till sätern.
På morgonen kunde vi när som helst vänta
Halvar, hvarför vi höllo oss hemma, men det var öfver
middag, då han kom i sällskap med en karl från
Ransby, hvilken han förhyrt för skjutsen. De
beklagade sig öfversatt föret var så tungt, ty redan
klockan 4 på morgonen hade de farit från bygden. Nu
var hästen uttröttad; att tänka på återresa denna
dag var därför ej värdt, hvarför vi ännu en natt
måste kvarstanna vid Långsätern, och då Anders
ännu ej var återkommen, kunde vi i alla fall ej resa.
I skymningen kom han, och äfven han klagade öfver
det tunga före längre österut.
Först i mörkningen tredje dagen sedan vi sköto
björnen voro vi hemma, och nu besannade sig
allmogens ordspråk, att »allt hvad man skall hafva
ur skogen är arbetsamt».
Då jag af hofjägmästar Falk hört, att han trodde
det fanns björnar, som i vikt uppgingo till fyrtio
lispund (c:a 340 kilo), måste denna väga fullt ut så
mycket. Karlarne fingo därför fara bort till en
bekant och väga den, ty nog trodde vi han skulle
hinna till den vikten. De kommo dock litet besvikna
åter, ty han vägde knappt 31 Lispund, och detta
kom sig nog däraf att han icke var så fet. Sedan vi
afpälsat honom, visade sig äfven att så var, och att
döma af hans bländande hvita och oslitna tänder
var björnen ehuru så stor, icke gammal. Vare
härmed hur som helst, var han dock den största björn
jag någonsin skjutit.
Billig var han ingalunda, ty 60 dagsverken ko-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
