Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ben Jöns
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stade han med Ben-Olles och Anders fruktlösa resa,
samt dessutom två skjutsdagar. På Grundsets
marknad i Norge betaltes huden med det den tiden
ovärdiga priset 90 riksdaler, men den var mig dock
betydligt dyrare. Det vill goda år till för att icke
jaktkassan skall komma på balans.
Våren år 1863 lämnade jag Vermland och mina
strofverier i dess skogar, och då voro björnarne
ansenligt förminskade där. De som funnos kvar, hade
sitt tillhåll i dess nordligaste del på gränsen till
Norge och Dalarna. Med stöd af mina
skogskarlars åsikter, hade jag upphört att med hundarna
drifva omkring i skogarna under det snö betäckte
marken. Jag fick hålla mig till hagmarkerna med
däri befintliga räfvar.
Annat var förhållandet då jag kom till Dalarne
samma vår. Där hade folket mycket att tala om
björnarna. Dem ville de gärna ha bort från
skogarne, men detta var lättare sagdt än gjordt. Det
gjorde ingen mån att infödingarne sköto en och annan
björn, och ej heller att andra togo dessa i sax eller
giller. »Det fanns nog af den sorten», sades det.
Berättelser om huru björnarne slagit kreatur, farit
illa med människor och äfven dödat en, utan att
vara anfallen, meddelades mig. Det talades om både
större och mindre skall som allmogen utan bistånd
af öfverheten utfört, dels med och dels utan lycka.
Mest talades dock om det stora skall man hade utfört
mellan Siljan i Österdalarna och gränsfloden till
Vesterdalarna, Vanan. En skogssträcka af ungefär två
och en half mils bredd och ännu större längd, med
befäl af allmogemän, och med deltagande af mån-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
