Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ben Jöns
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ga herremän från skilda orter. Där skulle hafva
fallit nitton å tjuguen björnar. Uppgifterna voro
olika, och jag tror ingen med säkerhet visste hur
många det var. Jakten hade företagits några år
före min ankomst till dessa trakter, och jag
förmodade, att antalet af de fällda djuren hade betydligt
minskat de kvarvarandes antal. Längre fram i
tiden befanns min förmodan riktig nog.
Mitt första år i Dalarne var jag af mina göromål
så strängt upptagen, att någon tid att egna åt
björnarna icke fanns, men som jag genom min befattning
som öfverinspektör vid Ore-Elfs Bolag jämt befann
mig på resor mellan timmerdrifningsstationerna,
och på vandring i skogarna, kunde jag mycket bra
studera de stora markerna, och komma i samtal med
många af infödingarne i socknarne omkring Siljan.
Gifvetvis glömde jag icke att fråga efter
björnarne och med samma kungöra, att jag betalade
femtio kronor för hvarje holmad björn, oafsedt
om jag kunde skjuta den eller icke.
Om än med litet spe och misstroende så lyssnade
dock några till mitt anbud, och i följe däraf kunde
jag glädja mig åt, att jag följande år före julen
hade kunnat inköpa tolf björnringar.
Då våren kom hade jag, med hjälp af mina
hundar och karlar, fällt nio af dem i fem ringar. De
andra ringarna hade varit tomma.
Följden af min jaktlycka blef, att jag under de
tjugu år jag bodde i Dalarne nästan alltid blef
underrättad om, då någon björn blef holmad och
erbjuden att inköpa ringen.
Det var först på de sista åren jag fick konkur-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
