Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nu syntes älgen nära stranden vid sjöns ände.
»Kom!» sade Daniel; »vi skola väl se hvaråt han
styr kosan. Går han in i skogen och bort från
bygden, är han vår.»
Så följdes vi åt utmed stranden, tills vi kommo
till ungefär sjöns midt. Där stannade vi för att se
oss för, och så hörde vi ett brummande buller och
däremellan pank, pank.
»Har ni varit med om värre otur!» sade Daniel.
»Så sannt som jag här står, är det hamrarne vid
Vägsjöfors bruk vi hör. Farväl med älgen! Nu är
han vid kolvägarne, landsvägen och inne bland
kolkörare och annat folk.»
Så uttryckte hvar och en sitt missnöje i mer eller
mindre starka ord. »Hvad skola vi nu taga oss till?»
frågade jag; »vända om till älghopen?» Något svar
fick jag ej på en liten stund; karlarne stodo
begrundande och lutade sig mot skidstafvarne.
»Gå upp i berget bakom åsen där och gör eder en
eld!» sade Daniel; »vänta mig där. Jag vill gå
söder ut för att se hvart älgen begifvit sig; jag tycker
icke vi skola släppa honom.»
Per och jag gjorde som Daniel ville, och snart voro
vi lägrade mellan några stora stenar. Där gjorde
vi eld och lade oss. Tiden blef oss lång; vi åto och
kokade kaffe, drucko och drucko om igen, och
ändock syntes ingen Daniel till. Hvart kunde han
tagit vägen, och hvad hade händt? Det var de
stående frågor jag gjorde Per, och samma svar fick jag
oupphörligt: »han kommer fäll. Gif ne te (gif
eder till freds).» Till slut somnade jag. Då jag
vaknade var solen bakom bergen; det började skymma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
