- Project Runeberg -  Vildmarkslif : nya skogs- och jakthistorier /
113

(1909) [MARC] Author: Gustaf Schröder - Tema: Hunting and wildlife
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

på, och ännu var Daniel icke anländ. På min fråga
svarade Per, att han nu tyckte han snart borde vara
här, »men han kommer nog.»

Det är ett märkvärdigt tålamod skogsborna
hafva: hvad Per förutsagt inträffade först om en
halftimme, då kom Daniel och sade ifrigt: Sätten på
eder skidorna; vi skola gå en bit längre mot norr
innan vi lägga oss för natten. Nu vet jag hvar älgen
är.»

Daniel rände före och vi efter. Ungefär en
halftimme hade vi löpt då han stannade på toppen af en
låg ås. Här nere i ändan af dalen har älgen
kastat af från körvägen och gått hit uppåt berget. Här
lägga vi oss; i morgon är han vår.»

Då nyingen brann klar och vi lågo på vår bädd,
sade Daniel: »I dag har jag haft en lång dag. Hör!
Då jag kom fram där skogen slutade vid bruket, såg
jag älgen stå alldeles intill den stora kolhusväggen.
Folk körde, kom och gick på andra sidan kolhuset,
men tror ni älgen rörde sig? Nej, han stod stilla,
så stilla som en sten, och som en sten såg han ut.
Jaså, tänkte jag, står du där; nu är jag dig dock inom
skotthåll, och det kan nog hända att jag lägger ned
dig.

Men det var ingen mening däri, ty det hade varit
att gifva honom åt bruksfolket. Nej, jag låg stilla
och väntade, och vänta fick jag tills jag blef så led
vid mig själf, att jag höll på att gå min väg; men så
tänkte jag, det var väl bäst jag väntade tills älgen
gick, då vi kunde bli i följe.

Ej förrän solen gick ned rörde sig älgen. Då
rätade han på hufvudet och klippte med öronen, så

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:51:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vildmarks/0117.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free