Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
le hinna upp honom, och förhoppning fanns att få
skjuta honom i uppsprånget. Ännu rände vi icke fort;
vi ville hafva krafterna i behåll tills det gällde. Så
hade vi färdats framåt en stund då jag löpte öfver
en väl tilltrampad älgstig, och kort därpå hörde jag
Daniel uppgifva den vanliga samlingssignalen: en
kort, gäll hvissling. Några ögonblick därefter
voro vi samlade.
Mina karlar stodo tysta och tankfulla vid en stor
älgväg. Per tog sig ett tag i nacken, och så såg han
på Daniel, och så sågo de på älgspåren och så på mig.
Ja, det var för galet! Vår älg hade kommit in på
de oj agade älgarnes spår; ingen kunde urskilja eller
säga, hvilka spår voro gångna af den trötta älgen,
eller ens gissningsvis säga det. Saken afgjordes så,
att vi började jaga hela älgflocken. Snart var denna
inne i andra älgars spår, och längre fram träffade vi
spår vid spår. Vi visste ej till slut, hvilka vi skulle
följa och kunde ej undgå att märka, det vi bytte om
djur.
Omedelbart därpå träffade vi på nyss gångna
skidspår. De voro ej efter oss. Vid denna syn gjordes
halt. »Finnar!» sade Per och Daniel på en gång, och
så tittade vi på hvarandra. »Hemåt!» sade jag, och
utan att säga ett ord satte Daniel af rätt mot norr,
och nu rände han af som vi haft älgarna nära oss.
Det var tydligt, att Daniel var ilsken. Emellertid
lugnade han sig snart. Vi hade farit öfver flera
älgspår under tiden, och nu stannade han vid ett
sådant.
Onödigtvis hade vi ränt så hårdt, att svetten
flöt utför kinderna, och nu gjorde mössorna tjänst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
