Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som handduk. »Jag har väl aldrig varit ute för
värre,» sade Daniel. »Att ha älgen uttröttad och så
tappa bort den, och så finna älgspår vid älgspår, och
så träffa på finnarne! Det var det värsta jag varit
ute för.» Ja, det höllo vi med om, både Per och jag.
»Om vi skulle taga fatt dessa spår?» föreslog Per.
»Det lönar sig,» sade Daniel; få vi gång på de här,
äro de snart bland de andra, och så ha vi arbetat
för intet. Nej, jag vill som spektorn, jag vill på
hemväg. Kanske vi finna andra djur längre upp
med elfven eller vid Uggenässätern, så kunna vi
taga i håll med dem.»
Sedan detta i sig själf kloka beslut blifvit fattadt
rände vi af öfver bergen med kosa mot norr. Då
vi kommo så långt, att vi voro midt för
Uggenässätern, var det kväll, och där lade vi oss inne i en
småskog, där några präktiga furor stucko upp som
kyrktornen i en stad.
»Dela på mjölet, Per,» sade Daniel, då Per var i
färd med att tömma ur påsen. »Jag är icke så
värst svång (hungrig); ni kan äta ni.»
Per delade mjölet i två lika delar. Det skulle nog
räcka till, ty nu hade både han och jag förklarat, att
icke vi heller voro så särdeles hungriga, ehuru vi ej
smakat? en bit sedan frukosten i dagningen. Och så
skrattade vi alla tre.
Vi funno ej följande dag några nyss gångna
älgspår vid eller omkring Uggenässätern, hvarför vi
togo raka vägen, d. v. s. den rakaste riktningen
hem. Det kändes allt litet kusligt då Daniel satte af
rätt nedför det inemot en half mil långa och branta
Holmberget; men det fick gå som det ville, jag ville
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
