Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mina tankar förr och nu om de vita människorna. Av Josefi Ndibu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
någonsin kunde. Då den vite lämnat marknaden,
började den man, jag haft i sällskap dit, att ropa
på mig och omtalade, att den vite gått. Då jag
började visa mig, skrattade alla åt mig så mycket
de orkade. Den vite mannen, som varit på
marknaden, var samme Hekesi (Ekstam), som förut
besökt min by. Skamsen gick jag att söka efter min
kalebass, men den fann jag inte. Någon annan av
marknadsbesökarna hade tagit den.
— — —
Folket i en del av mina närmaste byar hade
kommit överens om, att vilken vit man som helst,
som kom inom deras område, skulle de skjuta.
Det ryktet hade kommit till statens mäns
kännedom. Därför sändes det upp några vita
statsmän och infödda soldater till Kingoyi. En stor
och mäktig chefhövding vid namn Bindele sände
då bud till våra byar, att vi skulle möta honom
och ha med oss höns och bananer och bära detta
till den vite statsmannen vid Kingoyi. Jag
försökte på allt sätt att komma undan, så jag inte
skulle behöva gå med till Kingoyi. Jag förebar,
att främlingar skulle komma till min by och att
jag måste taga emot dem. Bindele svarade, att jag
gärna kunde taga mina höns och bananer och gå
hem, men min by och mitt folk skulle dyrt få
plikta för min ohörsamhet. Jag lovade, att min
bror skulle följa med till Kingoyi och bära hönsen
och bananerna, men jag vidhöll, att jag måste gå
hem. »Din bror skall bära allt detta, men du går
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
