Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mina tankar förr och nu om de vita människorna. Av Josefi Ndibu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
med, annars så» — — —, ljöd svaret. Bävande och
skälvande måste jag följa med. Komna till Kingoyi
fingo vi veta, att statsmannen gått bort åt annat
håll. Vi fingo gå hem, sedan det vi hade med oss
överlämnats åt missionärerna till förvaring. Jag
undgick verkligen att behöva se någon vit även
den gången.
Efter en rätt lång tid kom det bud från samma
Bindele, att vi skulle möta honom och statsmannen
i Bindeles by, Luvituku. Vi måste komma många
från varje by. När vi kommo fram till byn, måste
vi gå fram till den vite för att hälsa. O, vad mitt
arma hjärta klappade. Hela min kropp skakade av
fruktan. Då vi hälsat och jag, trots allt motstånd,
måst se en vit människa, försökte jag med all makt
att fördriva ur min kropp oviljan och fruktan att
se en vit människa. Jag försökte ock att få se
något, hur den vites hår och kropp sågo ut.
— — —
Vid den tiden började infödda lärare från
Kingoyi gå omkring i byarna och tala med folket om
Gud. Den förste, som kom till min by, var
Matai Nsemi. Han frågade mig, om vi inte ville
mottaga en lärare, som kunde stanna i byn och
lära barnen att läsa. Jag måste först fråga
chefhövdingen Bindele och mina medhövdingar i byn.
Efter många och långa rådplägningar skulle väl en
lärare få komma. Jag meddelade detta lill Nsemi.
Han lovade, att vi skulle få en lärare vid namn
A. Bikindu från Kingoyi. Inte många dagar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
