Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Några minnen från Kibunzi stations första tid. Av Eliza Nkambulu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ludembo och Nakungienda. Missionär Pettersson
gick så själv ner till Tundwa för att dela ut
bördor, och då han kommit dit, skickade han upp
bud till Kibunzi med begäran att anskaffa bärare.
Missionär Nilsson tillsade då de båda
karavanledarna att skaffa bärare, vilket de ock gjorde,
varefter de begåvo sig på väg. De mötte färgkarlarna
mitt emot Mpozo-floden för att färja över den
mäktiga Kongofloden, men färjkarlarna voro druckna
av brännvin. Genom rusets inflytande togo de
alltför många i kanoten, detta under hot och slag,
och då kanoten kommit ett stycke ut, stjälpte den.
Många (12 stycken) drunknade, några räddade sig
själva och andra räddades av tillskyndande
personer. Då »Tata Mayedo» (Missionär Pettersson)
fick höra talas om olyckan, skyndade han sig upp
till Mpozo för att taga reda på, huru det gått.
Han mötte några av bärarna, som voro i sina
fienders händer för att säljas som slavar, men han
hade mod nog att jaga undan deras vedersakare,
rädda bärarna och föra dem i säkerhet ner till
Tundwa.
Då budet om bärarnas död nådde Kibunzi —
bland de döda var även en son till hövdingen
Kalunga — kommo hövdingen och allt hans folk
till missionär Nilsson för att kräva betalning såväl
för Kalungas son som för de andra döda. Det
var ej utan, att missionär Nilsson blev litet
ängslig vid åsynen av den stora skaran av män och
deras raseri. Han mottog dem dock lugnt och gav
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
