Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Några minnen från Diadias första tid. Av Abeli Kiananwa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
80
dingen Nsalasis by. Han mottog oss vänligt.
Hövdingens by låg emellertid helt nära Diadia, varför
ryktet om de vitas ankomst gick före oss dit.
Nsalasi skulle nu föra oss fram till Diadia. Folket
där ville dock ej mottaga de vita, för att de skulle
bygga där, utan blevo uppretade och samlade sig
för att döda oss. Då vi kommo upp på ett berg,
fingo vi se män, beväpnade med bössor, dölja sig
i det höga gräset nere i en ravin, men då Nsalasi
ropade på dem att komma fram från sina
gömställen, ty »Guds vita» hade kommit för att bygga
bland dem, kommo de fram ur gräset.
Vi inträdde i byn, ledsagade av en stor hop
människor från de närbelägna trakterna, som voro
mycket folkrika och hade stora byar på den tiden.
Byfolket anvisade hus åt de vita och åt deras
bärare. Missionär K. J. Pettersson, vilkens namn
bland infödingarna var »Tata Mayedo» (Fader
skägg) och som redan då kunde kikongo, frågade
var man kunde få köpa mat. Missionär Skarp,
som också var med, var ny i landet och kunde ej
vårt språk. Vi fingo köpa mat.
Följande morgon kommo byhövdingarna och
skänkte gåvor i form av ägg och höns åt våra vita,
vilka tackade och gåvo gengåvor.
Därpå frågade hövdingarna, varför vi kommit
till deras land. Missionär Pettersson förklarade
då för dem, att de kommit för att bo ibland dem
och undervisa dem om Guds ord, Guds, den
Allsmäktiges ord, vår Faders ord, och att de kommit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
